Nyheter från det bolivarianska venezuela

Analyser och kommentarer om den bolivarianska revolutionen

31 januari 2007

Äras den som äras bör

Om några timmar kommer jag publicera aktuell inkomststatistik från Venezuela, men innan dess tänkte jag tipsa om den svenska blogg som just nu skriver mest och bäst om Venezuela: Erik Svenssons "Biology and politics". Speciellt de senaste veckorna har där publicerats en rad välformulerade och viktiga inlägg som ifrågasätter mediebilden av Venezuela. Det är en uppgift som fler borde delta i, så sök info hos alternativa mediakällor och sprid infon bland dina vänner och bekanta! Ett bra ställe att börja är på Biology and politics.

27 januari 2007

"Det nya RCTV kommer skapas av folket"



Häromveckan deklarerade Hugo Chávez att den privata tv-kanalen RCTV, ägd av mångmiljonären Marcel Granier, inte kommer få uppdaterat sändningstillstånd när detta löper ut i år. Inom den bolivarianska rörelsen som styr Venezuela ses detta som ett första steg mot en demokratisering av media, som under många år dominerats av ett fåtal svinrika familjer och under Chávez tid vid makten börjat utmanas av gräsrotskonkurrenter - från oppositionen såväl som den bolivarianska rörelsen. Sedan Chávez offentliga deklaration har debattens vågor gått höga inom den bolivarianska rörelsen och bland de anställda på RCTV - hur ska ersättningen för RCTV se ut och styras?

Bland förslagen finns t.ex. idéer om att de nuvarande anställda ska driva kanalen själva och att ett kooperativ med specialkunskap på området ska ta över. Det alla är överens om är att RCTV-arbetarna måste ha en avgörande roll i utformningen och driften av den nya kanalen, och att den nya kanalen inte kan skapas av staten ensam. En annan visionär idé uttrycktes av den venezolanske skådespelaren och tv-producenten Henry Galué, som föreslog att den nya kanalen skulle bli "ett öppet och demokratiskt utrymme, där mer än 10.500 självständiga programproducenter kommer delta". Om någon var sugen på lite sovjetisk stats-tv verkar det tyvärr bli ont om den varan, för Venezuela har en stark rörelse av gräsrotsmedier som kräver utrymme.

Fler och fler kämpar för nationalisering

Samtidigt har kampen för nationaliseringar under arbetarnas kontroll växt: kommunistpartiet, en övertygande majoritet av Venezuelas fackliga centralorganisation UNT, och givetvis rörelsen för de arbetarstyrda fabrikerna - FRETECO - kräver att en rad storföretag ska tas över av staten och drivas av de anställda. Dessutom är man eniga om att de venezolanska arbetarna omedelbart bör upprätta arbetarråd för att företräda sina intressen, med sikte mot socialismen. Arbetsministern har också tidigare föreslagit bildande av arbetarråd inklusive på själva ministeriet, men hur det går för denna kamp återstår att se. Med Chávez beslut att åternationalisera en rad privatiserade företag och stegen mot socialism har starka krafter bland massorna och i vänstern väckts till liv, och kommer de närmaste åren lägga ner all sin kraft i att föra Venezuela närmare socialismen.

Men vad för socialism det blir i Venezuela återstår att se. Den bolivarianska ideologen Haiman El Troudi klargjorde i alla fall häromdagen i venezolanska dagstidningen Ultimas Noticias några av de saker "socialismen för 2000-talet" inte bör vara och göra:

"- Statskapitalistisk (Man bör gå mot företag för social produktion)

- Paternalistiskt populistisk (Man bör göra upp med kulturen som bygger på att "Pappa Staten" löser allt)

- Strypa det folkliga deltagandet (Slutmålet är att uppnå människans inre utveckling)

- Ett enpartisystem

- Militaristisk (icke att beblanda med landets nödvändiga försvar av territoriet"


Haiman El Troudi.

Kortfattat kan konstateras att en av de viktigare ideologerna i den bolivarianska rörelsen menar att man är emot ett flertal av de saker som media - som villigt upprepar allt USA och deras allierade i Venezuela påstår om den bolivarianska regeringen (frasen "kritiker menar" har här en avgörande roll i kampanjen mot den venezolanska regeringen) - menar utmärker den bolivarianska revolutionen. El Troudi säger för övrigt också i intervjun att man måste bekämpa personkulten och "göra upp med det exklusiva användandet av Hugo Chávez bild".

Speciellt det senare är en mycket hälsosam insikt. Hugo Chávez är en så intensiv symbol för den bolivarianska revolutionen att han nog knappt skulle tillåtas stiga ner av folket om han föreslog det, men revolutionen skulle må bra av en större flora av auktoriteter och allra mest av allt måste ett levande socialistiskt samhälle byggas av ett medvetet folk som förmår agera på egen hand. När man själv ska styra upp lokalsamhällesrådet, arbetarrådet osv från grunden blir det givetvis en större uppgift än att jubla åt Chávez på en demonstration - men det är bara genom att göra just detta som folket kan konstruera socialismen från grunden och därmed förvandla sig själva till aktiva subjekt i historien, sätta sig själva i den roll som enbart kan tillfalla revolutionära massor i rörelse: den som historiens lokomotiv.

Sanitarios Maracay - ett exempel på arbetarstyre

Sanitarios Maracay är namnet på en porslinsfabrik i Venezuela, som sedan en tid tillbaka styrs av arbetarna själva. Efter en längre tids konflikt med ägaren, som försökt splittra arbetarna och lägga ner fabriken, tog man över fabriken och säljer nu handfaten och toalettstolarna i fabriksingången, "till solidaritetspriser". I slutet av 2006 beslutade de sig att kräva att företaget skulle nationaliseras men fortsätta drivas vidare av de anställda, och den 14:e december hade de fått ihop tillräckligt mycket pengar för att kunna åka till Caracas där man höll en tusenmannademonstration för sina krav. Se video från demonstrationen samt en som visar klipp från ett av Sanitarios Maracay-arbetarnas rådslag:

http://video.google.com/videoplay?docid=7905077043037741936&hl=en-GB

http://video.google.com/videoplay?docid=-1427625006007341758&hl=en-GB


Sanitarios Maracay-arbetarna är anslutna till organisationen Freteco, som organiserar ockuperade fabriker i Venezuela och kämpar för nationaliseringar under arbetarkontroll. Hands off Venezuela-kampanjen - som jag själv är aktiv i - samlar just nu in pengar till Freteco, som har stora svårigheter att träffas och ha en fungerande organisation. Freteco utgörs av lågavlönade arbetare runtom i ett stort land, och för de är varje krona värdefull för att kunna samlas och utbyta erfarenheter.

Hands off Venezuela-kampanjen i Sverige kommer öka i aktivitet under året - så gå på Hands off Venezuelas temamöten, ev. kommande fester (håll utkik i Stockholm under april månad!) och kolla efter insamlingsbössor på din lokala vänsterdemonstration så kan du få chansen att bidra med pengar till de arbetarstyrda fabrikerna i Venezuela. De behöver varenda öre...

20 januari 2007

Är Hugo Chávez på väg att bli enväldig?

TV4:s text-tv publicerar idag en kort notis med den alarmerande rubriken "Hugo Chávez på väg bli enväldig". Man kan ogilla stark presidentmakt - som man har i t.ex. USA och Venezuela - om man vill, men att genom demokratiska val lägga ett stort ansvar på en enskild person är inte lika med envälde. När Hugo Chávez tillträdde som president 1999 med löften om att bilda en ny republik - var det första han gjorde att sammankalla en folkvald konstituerande församling för att utarbeta en ny konstitution genom hundratals öppna möten. Slutprodukten blev en konstitution med en balans av stark presidentmakt och löften om "steg från en representativ till en deltagande demokrati", och man införde bl.a. också rätt att återkalla alla politikers (inklusive Chávez) mandat efter halva mandatperioden.

Modellen bygger på ett starkt förtroende och en central roll för presidenten (Chávez) parallellt med en aktivitet från basen och möjlighet till ansvarsutkrävande av politiker. Konstitutionen röstades fram med 72% av rösterna 1999 och året efter återbekräftades Chávez under den nya konstitutionen. Den nya femte republikens konstitution som Chávez regerar under ger möjlighet till en större presidentmakt än under tidigare konstitutioner - om en kvalificerad majoritet av nationalförsamlingen velat har den sen länge i Venezuela kunnat ge presidenten makt att fatta beslut på egen hand inom vissa bestämda områden under en viss tidsperiod. Tidigare har denna makt kunnat tilldelas presidenten inom områdena finans och ekonomi, men under den nya konstitutionen kan nationalförsamlingen lämna ifrån sig mer av sin beslutandemakt än under föregående konstitution.

"La ley habilitante" och de återkallbara mandaten

Det som hände igår i Venezuelas nationalförsamling var att en kvalificerad majoritet av de folkvalda delegerade makt åt Hugo Chávez att under de kommande 18 månaderna fatta lagar inom tio specifika områden. Dessa lagar måste hålla sig inom den nuvarande konstitutionens ramar, och väntas fokusera på att överföra mer makt åt lokalsamhällesråden, strukturera om försvaret för att ge en starkare roll åt civilbefolkningen, kamp mot korruptionen, för offentlighetsprincipen, ökade nationaliseringar osv. Chávez har dock t.ex. inte fått auktoritet att ta bort begränsningen på antalet gånger en president får väljas om, utan det är en del av den parallella processen av konstitutionsreform. Arbetet med att reformera konstitutionen leds av nationalförsamlingens ordförande Cilia Flores och de övriga politikerna, intellektuella och höga statsjänstemännen i presidentrådet för konstitutionsreform. När man har ett förslag till reformerad konstitution kommer denna ställas under folkomröstning.

Om venezolanerna inte gillar den väg Venezuela går under Chávez ledning kan de dels välja att skrota konstitutionsförslaget, men kommer också inom ett fåtal år (när politikers och presidentens mandat löpt halvvägs) kunna återkalla politikers mandat på alla nivåer, om man så önskar. Visst har Chávez en väldigt stark position i Venezuela, men venezolanerna har också de senaste 9 åren haft drygt 10 möjligheter att i val och folkomröstningar uttrycka sin åsikt, och varje gång har det venezolanska folket sagt att detta är vår modell, ända från att man skrev in den starka presidentmakten i konstitutionen 1999.

Konstitutionsreformerna - socialismen under folkomröstning

Reformer av konstitutionen som en del i stegen mot ett socialistiskt samhälle var ett av Chávez mest centrala vallöften, och det har redan deklarerats att alla sådana reformer kommer underställas folkomröstning. För att leda arbetet med konstitutionsreformen har Hugo Chávez som jag rapporterade tidigare idag tillsatt ett presidentråd för konstitutionsreform bestående av ledande politiker, intellektuella, ministrar och statstjänstemän. Dessa kommer under ledning av nationalförsamlingens ordförande Cilia Flores också att sköta dialogen med de olika folkrörelserna, som omfattar många miljoner venezolaner. Samtidigt kommer förmodligen en rad råd tillsättas, som det av vicepresidenten igår inrättade Presidentrådet för lokalsamhällesmakt vilket består av representanter från t.ex. de urbana jordkommittéerna och vattenkommittéer, och som under de närmaste veckorna kommer undersöka vilka steg som behöver tas för "öppnandet av demokratin i Venezuela genom att överföra makten till basen", för att citera venezolanska televisionen.

För ett kollektivt ledarskap - hela makten åt folket

Man kan definitivt ha invändningar och t.o.m. oro inför Hugo Chávez sätt att ställa sig själv i centrum för de politiska processerna i Venezuela, men det relevanta är ju: vad gör han med denna makt? Som jag ser det gillar han att spendera förtroendekapital på offensiva sociala projekt (från missioner till bistånd vidare till lokalsamhällesråden och socialismen) som alla ger vanligt folk mer makt. I varje steg under den politiska processen har Chávez uppmanat folk att organisera sig och resultatet är ett av Latinamerikas troligtvis absolut mest politiskt och socialt aktiva folk, som t.ex. använt den makten till att återkalla tiotals politikers mandat på olika nivåer (inklusive bolivarianer), i sin kamp för fackliga rättigheter osv.

Om jag inte de senaste åren sett oräkneliga tecken på att Chávez är en driven idépolitiker (i motsättning till en med bara maktfokus) som nu också tydligt deklarerat sin vilja att revolutionera hela den venezolanska staten för att makten ska utgå från lokalsamhällena, hade jag kanske varit en aning orolig över att nationalförsamlingen delegerat så mycket makt till en person. Nu nöjer jag mig med att konstatera att det skulle uppstå rejäla problem om Hugo Chávez skulle dö(das), och att den bolivarianska revolutionen är i behov av fler verkliga ledare som kan gå hem hos folk på samma sätt som "El commandante". Nu behövs mer av kollektivt ledarskap och att folkets kvinnor och män reser sig upp från basen genom lokalsamhällesråden för att erövra makten.

Todo el poder para el pueblo, viva el socialismo!

19 januari 2007

Konsitutionsreform och klasskamp



Igår klockan elva lokal tid invgide Hugo Chávez det så kallade presidentrådet för konstitutionsreform. Det är en grupp utsedd av presidenten som kommer att arbeta med reform av konstitutionen de närmaste 18 månaderna. Rådet leds av nationalförsamlingens ordförande Cilia Flores, och övriga medlemmar är fem nationalförsamlingsmedlemmar, professor Luisa Estela Morales, arbetsminister José Ramón Rivero González, författaren Luis Brito García och olika högt uppsatta statliga ämbetsmän. Den avgörande makten att fatta beslut om konstitutionsreformerna har dock nationalförsamlingen tilldelat presidenten, genom en s.k. "Ley habilitante". Hugo Chávez har dock redan från början garanterat att han och presidentrådet först kommer att diskutera igenom reformerna med en stor mängd folkrörelser och lokala representanter, och därefter ställa den modifierade konstitutionen (som väntas vara klar om 1,5 år) inför folkomröstning.

Bland de stora områden som Chávez kommer tillåtas lagstifta inom finns kanske framförallt en grundläggande reform av statsinstitutionerna, som han menar måste byggas om för att få högre folkligt deltagande, effektivitet och bli mer genomskinliga. Dels väntas det handla om en förstärkning och maktförflyttning till lokalsamhällesråden, demokratiska organ på nivån 2-400 familjer, men man siktar också på att genom vad man kallar folkets "sociala översyn" bekämpa korruption och ineffektivitet inom staten. För att uppnå det har det också talats om att genomföra reformer som liknar vår offentlighetsprincip, som går ut på att medborgarna ska ha tillgång till offentliga uppgifter i absolut största möjligaste mån. Chávez och presidentråd väntas också se över den generella sociala och ekonomiska modellen, för att bättre passa "idealen av social rättvisa och ekonomisk självständighet".

Statstjänstemännens löner delas i tio?

Tidigare i veckan har Chávez talat om att sätta ett tak på statstjännemannalöner, som idag kan vara högre än 100.000 kronor i månaden, vilket är en abnorm summa i Venezuela (minimilönen är på cirka 2500 kronor). Förslaget att eventuellt sätta ett tag på cirka 10.000 kronor har dock kritiserats av somliga, för att riskera att leda till ökad snarare än minskad korruption. Tankegången går ut på att somliga behöver en hög lön för att vara okorrumperbara, medan Chávez hävdar att man behöver få in personer med en bättre karaktär i staten, och att 10.000 kronor i Venezuela är fullt tillräckligt för att leva ett bekvämt liv.

Det är svårt att jämföra lönerna med svenska, men tar man minimilönen som utgångspunkt kan man förstå att löner på uppåt 100.000 kronor sticker i ögonen på vanligt folk som ofta tvingas leva på 1/40 av den summan. Om förslaget drivs igenom skulle det definitivt bli en utmaning för revolutionen, men samtidigt kunna befria den ifrån korruptionens börda om man lyckas få in genuina revolutionärer på posterna. För att uppnå det kommer de sociala rörelserna, bolivarianska universiteten och den "sociala översynen" spela en central roll.

FRETECO och C-CURA: "Nationalisera storföretagen!"


FRETECO-representanter.

En annan fråga presidentrådet väntas diskutera är den om nationaliseringar av storföretagen. Hitills har man annonserat nationaliseringar (uppköp enligt marknadspriser i verkligheten, vilket konstitutionen kräver) av flera elbolag och landets största telekombolag - alla tidigare i samhällets ägo. Huruvida man beslutar att bryta ett tabu för revolutionen hitills - att expropriera de privata storföretagen - återstår att se. Klart är i alla fall att organisationen för arbetarstyrda fabriker FRETECO nu har fått med sig den dominerande fraktionen ("C-CURA") inom Venezuelas nya fackföreningsrörelse UNT på en dag av manifestationer för nationaliseringar den 6:e februari.

Det återstår att se vilken kraft som läggs bakom dessa manifestationer, men C-CURA har en central roll i fackföreningsrörelsen och räknar in hundratals fackklubbar runtom i Venezuela. FRETECO, ett nätverk av 15 arbetarstyrda fabriker, startades på initiativ av aktivister från trotskistiska Corriente Marxista Revolucionaria men sträcker sig långt utanför den lilla organisationens ramar, då FRETECO inkluderar tusentals arbetare (och CMR har långt färre medlemmar än så).


C-CURA-ledare demonstrerar, juli 2006.

C-CURA har tidigare inte samarbetat i någon större utsträckning med FRETECO och CMR, och leds framförallt av aktivister från vänsternationalistiska och trotskistiska organisationer. Att de nu lägger sin kraft bakom kraven på nationalisering under arbetarkontroll av storföretag visar på en initiativförmåga som fackföreningsrörelsen i Venezuela tidigare i stort sett saknat, samtidigt som passiviteten hos C-CURA tidigare delvis berott på en skepsis mot den nuvarande venezolanska staten. När man nu sett tendenser till en grundläggande revolutionering av statsapparaten med tillhörande tal om stora reformer av den ekonomiska modellen, verkar C-CURA ha släppt en del av sin skepsis och beslutat att skrida till handling.

Arbetarklassen - basen för socialismen

När allt kommer omkring kan man knappast göra en socialistisk revolution utan en central roll åt arbetarklassen, och de som arbetar måste givetvis ha en avgörande makt över sina arbetsplatser. Låt oss därför hoppas på en massiv mobilisering i Venezuela den 6:e februari, och fortlöpande information om den venezolanska arbetarklassens kamp för nationalisering av storföretagen får du givetvis här framöver...

14 januari 2007

Några punkter om RCTV

En sak som troligtvis kommer uppmärksammas mycket är den venezolanska regeringens beslut att inte förnya koncessionen till den privata tv-kanalen Radio Caracas Television. Beslutet har hitills beskrivits - och kommer antagligen fortsätta göra det - som en nedstängning av en "Chávezkritisk" kanal. Innan jag går in på faktapunkterna kan sägas att Venezuela har en rad privata tv-kanaler, tiotals dagstidningar som stödjer oppositionen, och tiotals, kanske hundratals oppositionella radiokanaler runtom i landet. Majoriteten av privat media ägs av ett litet fåtal familjer, bl.a. en av Latinamerikas allra rikaste män.

1. RCTV, Radio Caracas Television, som ägs av mångmiljonären Marcel Granier, deltog aktivt i kuppen mot Hugo Chávez i april 2002 och i oljeblockaden 2003.

2. Venezuela har flera olika tv-nät: ett offentligt, och utöver det finns kabel- och satellitsändningar. Det offentliga nätet i Venezuela är en motsvarighet till vårt marknät, som omfattar SVT och TV4.

3. För att sända på det offentliga tv-nätet krävs en s.k. koncession från staten, dvs staten avgör om man ska upplåta utrymme i det offentliga tv-nätet för en viss tv-kanal.

4. För att få tillgång till en sådan koncession krävs givetvis att man följer grundläggande lagar, men det står regeringen fritt att inte ge en koncession helt enkelt för att den av någon anledning inte är nöjd med de tjänster kanalen ifråga levererar. Bland de lagar som tv-kanaler bör följa för att få tillgång till det offentliga nätet finns bl.a. en "Lag om socialt ansvar för medierna", som reglerar hur mycket våld och nakenhet som får sändas vid olika tider på dygnet. Det kan väl om det behövs tilläggas att man inte bör stödja våldsaktioner och statskupper om man vill förvänta sig att få tillgång till det offentliga tv-nätet...

5. I mars 2007 löper RCTV:s koncession att sända på det offentliga tv-nätet ut. Den venezolanska regeringen har deklarerat att de inte kommer att ge RCTV förnyad koncession, dels för att man stött våldsamheter, men också pga att de upprepat brutit mot lagen om socialt ansvar.

6. RCTV kommer kunna fortsätta sända via kabel- och satellitnätet, men den plats de upptar i det offentliga tv-nätet kommer antingen tillfalla a) någon annan privat tv-kanal, b) de anställda på RCTV organiserade kollektivt (vilket föreslagits av regeringen), eller c) ett privat-statligt samarbetsföretag.

7. Den övergripande mediesituationen i Venezuela är en av närmast obegränsad makt åt nästan helt dominerande oppositionella medier, vanligtvis ägda av mångmiljonärer och ofta understödda av USA:s regering. Dessa kontrollerar en väldigt klar majoritet av mediemarknaden, och är djupt fientligt inställd till den valda regeringen. Samtidigt har under Chávez tid vid makten hundratals radiostationer, internetnyhetssidor, tidningar och liknande initiativ från basen startats. Venezuelas media och politiska debatt är bredare och mer aktiv än någonsin tidigare.

11 januari 2007

Chávez, folkmakten...och trotskismen


Folket bygger landet.

Häromdagen invigdes det nya ministerkabinettet i Venezuela, efter att ha svurit en ed att alltid kämpa för socialismen. Ministrarna kommer inte längre heta bara "utrikesminister" eller "arbetsminister", utan "Folkmaktens minister för utrikesfrågor", "Folkmaktens minister för arbete och social trygghet" osv. Efter presidentens och vicepresidentens tal samlades ministrarna till folkmaktens första regeringssammanträde. Under president Chávez tal tackades de avgående ministrarna noggrant av för sina tjänster, men särskild fokus lades på vicepresident José Vicente Rangel, som ställde upp till presidentval redan på 70- och 80-talen (den nya vicepresidenten sa att Rangel var den första han röstat på när han blev 18 år 1983).

Rangel, som av många bedömare anses vara betydligt mer moderat än sin efterträdare, är dock mångårig vän med den nya vicepresidenten. Via vicepresident Jorge Rodríguez far med samma namn, som mördades av polisen år 1976, känner de varandra sedan länge. En märkbart rörd Jorge Rodriguez tackade i sitt tal Rangel för att han alla år sedan 1976 har deltagit i de årliga minnesstunderna för hans far, och hedrade samtidigt minnet av flera andra mördade kamrater.

Folkmaktsministrarna och "trotskisten" Chávez

Utöver att byta namn på ministrarna uppmanade Chávez de att börja arbeta på ett nytt sätt: den större delen av arbetsvecka kommer spenderas ute i landet, för att praktisera de planer man skissat fram på kontoren i Caracas. Och varje söndag kommer ministrarna att gå igenom vad man uppnått under veckan kollektivt, tillsammans med vicepresidenten. I sitt tal efter invigningen av de nya ministrarna, talade Chávez bl.a. om Jesus som en stor socialist, och poängterade att den nya regeringen innehåller den första ministern från kommunistpartiet i Venezuelas historia. Samtidigt berättade Chávez om sitt samtal med Folkmaktens minister för arbete och social trygghet José Ramón Rivero innan han utsågs som minister:

"När jag pratade med honom, sa han till mig: "Presidente, jag vill säga dig något, innan någon annan gör det: jag är trotskist", och jag sa "Och vad är problemet?! Jag är också trotskist, och är mycket i linje med Trotskijs teori: den permanenta revolutionen." (källa: Aporrea och BBC)

Nu ska sägas att Hugo Chávez tidigare även kallat sig maoist, men citatet visar dels på den bolivarianska rörelsens öppenhet för olika åsiktsriktningar, men också på att Chávez knappast är en teorilös populist, utan väl medveten om den venezolanska och internationella vänsterns historiska diskussioner. Och Venezuelas nya arbetsminister har redan fört fram idén inom regeringen om att bilda råd för de anställda på Venezuelas arbetsplatser, med början på hans eget arbetsministerium. Med en sådan arbetsminister - som kommer från åratal av facklig kamp - har inte fackföreningsledarna mycket att skylla på om de inte tar initiativ för att stärka arbetarnas makt.

Startskott för folkmakten - Venezuela går mot socialismen

FRETECO - en organisation för Venezuelas ockuperade fabriker - har föreslagit en nationell "ockupationsdag" att genomföras av hela fackföreningsrörelsen som ett steg mot nationalisering under arbetarkontroll av storföretagen. Må den nya fackliga centralorganisationen UNT visa vägen och en gång för alla etablera arbetarklassen som den drivande kraften i den bolivarianska revolutionen!

Tre av de centrala punkterna i Chávez tal var förslagen att kalla samman folket för att diskutera konstitutionsreformerna, förstatligandet av alla företag som tidigare privatiserats samt uttalandet om att de s.k. lokalsamhällesråden på sikt ska ersätta den nuvarande staten. Bland företagen som ska förstatligas - och eventuellt sättas under arbetarkontroll - finns t.ex. telekomjätten CANTV, stora elbolag och företag som utvinner strategiskt viktig olja i Orinocobältet.

Gällande lokalsamhällesråden - som organiseras demokratiskt underifrån och omfattar 2-400 familjer/råd - sa Chávez att Venezuela ska gå mot en "explosion av kommunal makt", där folkets egna lokalsamhällesråd ska samordnas till en regional och nationell maktstruktur. "Nästan varje stat", sa Chávez, "har bildats för att förhindra revolutioner". Nu väntar istället byggandet av vad Chávez kallar en revolutionär stat, vars maktstruktur kommer fastläggas genom konstitutionsreformen och den följande folkomröstningen.

Se och hör vicepresident Rodríguez och president Chávez tal (otextad spanska):






08 januari 2007

Chavez tillsätter 15 nya ministrar

Inför det som kallats "en ny era i Venezuelas historia" efter Chávez seger i presidentvalet verkar det första konkreta steget vara den totala omvandling av ministerkabinettet som genomförts den senaste veckan. I några av fallen handlar det om ministrar som suttit ett bra tag (som PPT:s* Aristibulo Izturiz med sina 5 år), och i andra fall verkar den politiska skillnaden mellan företrädare och efterträdare vara rätt liten. Men: i de fall där en politisk tendens kan ses går den tydligt till vänster: ut med moderate José Vincente Rangel som vicepresident och in med José Rodriguez, vars far grundande den revolutionära organisationen Liga Socialista och dog 1976 i polisens förvar - och in som minister för social utveckling och folkligt deltagande kommer kommunistpartiets (PCV) David Velazquez.


Alan Woods och Adan Chavez.

Utöver dessa har vi Hugo Chávez bror Adan Chávez som knappast är en "svågerutnämning" i betydelsen att hans enda merit skulle vara släktskapet - Adan var vänsteraktivist redan på slutet av 60-talet, medan Hugo blev aktiv på allvar först genom MBR-200:s (MVR:s föregångare) bildande 1983 (läs en intervju på engelska med Adan här). Man skulle faktiskt kunna säga - och det har Hugo Chávez själv gjort nyligen - att Adan haft en avgörande påverkan på Hugos politiska utveckling (Adan Chávez deltog i en utbrytning ur venezolanska kommunistpartiet för drygt 35 år sedan, bl.a. med krav på en "mer venezolansk" vänsterpolitik). Dessutom tillträder Hector Navarro på posten som minister för vetenskap och teknologi, Navarro som anses vara en av ideologerna bakom "socialismen för 2000-talet". För övrigt är den nya arbetsministern en mångårig facklig ledare, vilket väckt förhoppningar om en (än) mer arbetarvänlig politik.


David Velazquez, minister för folkligt deltagande.

Kommunistpartiets David Velazquez kommer som minister bl.a. ha ett avgörande inflytande på reformerna av konstitutionen och Lagen om lokalsamhällesråden, och säger själv att han kommer att fokusera mycket på kampen mot korruption och byråkratisering. Velazquez kommer också axla ansvaret för att bekämpa hemlösheten och organisera statligt stöd till lokalsamhällesprojekt som ursprungsbefolkningen anordnar. Velazquez har tidigare arbetat intimt med sin företrädare, i sin tidigare post som ordförande för nationalförsamlingens permanenta kommitté för medborgardeltagande. David Velazquez blir för övrigt den första uttalade kommunisten i en venezolansk regering genom tiderna.

Det är å andra sidan inte så konstigt, då PCV:s storhetstid främst inföll under halv- och heldiktaturer. Till skillnad från många andra chavistpartier har PCV en mycket lång och "egen" historia - om man kikar in på venezolanska gräsrotsmediasidan aporreas forum, som huserar många ungkommunister, kan man märka att dessa har en stolthet som utstrålar att PCV är ett parti med en lång och hård kamphistoria från innan Chávez ens var född (partiet bildades 1931).

Dessvärre verkar samtliga kapabla kvinnor ha avsatts för att täcka posterna Ordförande och Vice Ordförande i nationalförsamlingen, för inga av de nya ministrarna är kvinnor. Med tanke på att kvinnor ofta utgör majoriteten i venezolanska demonstrationer och dominerar missionerna rejält är detta inget annat än en ren förolämpning mot Venezuelas kvinnor. Kvinnor är ju trots allt ingen minoritetsgrupp, utan ena halvan av mänskligheten. I det ljuset är ministerutnämningarna ett pinsamt underbetyg för den bolivarianska revolutionens framskridande mot kvinnofrigörelsen. Och som någon klok skrivit, är ett motstånd som exkluderar kvinnor per definition halvt.

* Patria Para Todos, med ursprung i La Causa Radical som en gång i tiden stödde upproret i Caracas mot regeringens IMF-politik 1989, ett uppror som slogs ner till priset av hundratals och åter hundratals döda.

04 januari 2007

Chávez sparkar ministrar

Samtidigt som Chávez någon vecka innan jul annonserade bildandet av det nya enade socialistiska partiet, deklarerade han att förändringar i regeringssammansättningen var att vänta. Idag offentliggjordes besluten, inför Chávez insvärande som president för mandatperioden den 10:e januari. Vicepresident José Vicente Rangel, en gammal man som under 70-talet var presidentkandidat för partiet MAS, och Jesse Chacón, inrikes- och justitieminister, får båda lämna sina poster.

Istället tillträder på vicepresidentposten José Rodriguez som tidigare varit ordförande för valmyndigheten , men avgick efter valet 2005 som stora delar av oppositionen bojkottade. Samtidigt följdes hans avgång av stödaktioner, och avgången var snarare en symbolisk gest och ett sätt att minska utrymmet för ifrågasättande av presidentvalet 2006. Ny inrikes- och justitieminister blir nationalförsamlingsledamoten Pedro Carreño.

Det enda som kommit ut om vad de nya utnämningarna innebär är att en myndighetsöverskridande institution för kamp mot korruptionen ska inrättas, tillsammans med en ombildning av de lokala poliskårerna till en nationellt sammanhållen polis.