Nyheter från det bolivarianska venezuela

Analyser och kommentarer om den bolivarianska revolutionen

29 oktober 2006

Ny kupp i Venezuela?

"Röd soluppgång" i Venezuela?

Nej, "röd soluppgång" syftar dessvärre inte på Venezuelas väg mot socialismen. "Röd soluppgång" är enligt vänsterchavistiske ledaren Lina Ron namnet på den operation som delar av oppositionen planerar att sätta i verket på valdagen. Ron sa i presskonferens i måndags att operationen inkluderar försök till manipulering av valurnorna kombinerat med planerade gatudemonstrationer i protest mot chavisternas "valfusk" och slag mot framförallt infrastruktur från paramilitärers sida. Denna operation, menar Ron, är utarbetad i Washington av utrikesdepartementet och CIA. Dessa uppgifter kommer att analyseras av nationalförsamlingens utrikespolitiska utskott.

Samma tema togs dagen innan upp av Chavez själv när han höll kampanjtal i Venezuelas näst största stad Valencia. Han sa då att oppositionen inte kommer kunna mörda honom, och att det "skulle ytterligare fördjupa den socialistiska revolutionen i Venezuela". Rapporter kommer ifrån landet om liknande planer på att destabilisera landet, bl.a. genom fejkade meddelanden över internet som påstås vara undertecknade av bolivarianska ledare, och i förra veckan blev en assistent till valkommissionens ordförande misshandlad i sitt hem. Att inget av värde togs med anses stärka misstankarna om att det hela var politiskt motiverat.

Kontrarevolutionens piska och revolutionens alternativ

I ett tal igår, i samband med invigningen av "Socialistiska Kakaoproduktionsenheten Cacao Oderí", manade Chavez till enhet inom de väpnade styrkorna och mellan de och folket, "för att förebygga och neutralisera alla försök från imperialismens lakejer som från alla håll försöker föra oss in på våldets väg. Bara vår järnvilja kommer att förhindra imperiet och dess lakejer från att återigen destabilisera landet: de kommer inte att uppnå sitt mål".

Chavez har upprepade gånger tidigare citerat Leo Trotskijs uttalande om att "revolutionen behöver kontra-revolutionens piska för att avancera", och i den bolivarianska revolutionens fall har citatet visat sig stämma bra. Hitills har revolutionens offensiva drag i hög grad framkallats av offensiver från kontrarevolutionens sida. Fortfarande har kontrarevolutionen rejäla fördelar genom sin kontroll över ekonomin, media, USA-understöd osv.

Inför eventuella ytterliga slag från kontrarevolutionens sida bör den bolivarianska revolutionen stå beredd, och omedelbart slå tillbaka mot grunderna för överklassens makt: dess kontroll över företagen och jorden.

En revolutionär regering kan aldrig låta sig trakasseras och hotas med våldsmakt av en bortskämd överklass som inget hellre vill än att Venezuela ska bli en USA-koloni igen. Avgörande steg mot socialismen eller fortsatta barbariska angrepp från överklassens sida, detta är den bolivarianska revolutionens alternativ.

Källor:

Aporrea
Chavez tal
RNV

27 oktober 2006

Antalet fängslade venezolanska journalister: noll

Jag har tidigare skrivit om situationen för yttrandefriheten i Venezuela. Påståenden om att den venezolanska pressen är nedtystad och att journalister förföljs i Venezuela är populära inom högern. Alla boende i Venezuela vet vilken osanning som ligger i de påståendena, det är bara att köpa en venezolansk dagstidning - vilken som helst! - eller slå på TV:n så ser man hur kritiken mot Chavez flödar fram överallt. Venezolansk privatmedias minst sagt oblyga opinionsjournalistisk skulle få Fox News att rodna - här snackar vi inga meserier utan hela kittet: kalla Chavez sinnessjuk, bög, mördare, diktator och gud vet vad. Bara humöret sätter gränsen, så att säga. Detta är en alltför påtaglig verklighet för att några "rapporter" egentligen skulle vara av intresse för dom (oss) som så att säga gjort fältstudien. Att kritiken mot Chavez är ständigt närvarande i Venezuela är ett alltför uppenbart faktum för att förnekas.

Men hur ser då mediasituationen ut i Venezuela? Bloggaren Flanker på Democratic Underground har gjort en bra sammanställning av venezolansk media, från tidningar till TV, radio och internetsidor. Bland de oppositionella dagstidningar finns t.ex. El Universal, som jag regelbundet länkar till på den här bloggen. 22:a september publicerade man t.ex. en artikel som beskrev Venezuela på väg mot ren diktatur, och särskilt opinionsdelen av tidningen är djupt Chavezkritisk. Utöver denna finns bl.a. tidningarna El Nacional och Tal Cual bland oppositionstidningarna. Det finns ingen rent chavistisk dagstidning, även om Ultimas Noticias brukar beskriva som så av oppositionen. Å andra sidan kallas den oppositionell av chavisterna, medan kloka människor beskriver den som Venezuelas mest (enda) relativt opartiska tidning.

TV och radio - där striden står

TV-utbudet är dominerat av de privata kanalerna Globovision (kontinenttäckande 24-timmarsnyhetskanal), Venevision, Televen och RCTV. Utöver dessa finns de relativt stora statliga kanalerna Venezolana de Television, Nationalförsamlingens tv-kanal ANTV och VIVE. Medan Globovision är mer stenhård anti-chavistisk, har Venevision de senaste åren tonat ner sig något, men är fortfarande definitivt negativt inställd till Chavez. Venezolana de Television, den stora statliga tv-kanalen, är propagandistisk och det är definitivt ingen tvekan för tittarna att den står på regeringens sida. Dess roll har stärkts sedan kuppen, och är nu en väloljad motkandidat till de privata mediernas Chavezbashing. Man kan sammanfatta med att det är svårt att få helt neutrala medierapporter i Venezuela, och det pågår ett ställningskrig där chavisterna (med rätta) ser sig i medialt underläge och argumenterar för att VTV måste vara en motvikt till privat media.

Radionätet består av hundratals kanaler, styrda av privata bolag, det offentliga eller lokala eldsjälar (tänk lokalradio). Den stora statliga radiokanalen heter RNV och har en hemsida med regelbundet uppdaterade nyheter. Liksom hos VTV syns det polariserade medieklimatet tydligt bara man läser en del på RNV:s hemsida. Ett exempel på det är när man under valet till nationalförsamlingen i december 2005, som oppositionen bojkottade för att undergräva de demokratiska institutionerna, på hemsidan hade en rullande text där det stod "Folket drar sig aldrig tillbaka! Aldrig!". Union Radio är en stor privatägd radiokanal som är tydligt höger och hatiskt inställd till regeringen. Det går att lyssna på dess sändningar här (på spanska).

Slagfältet som kallas "internet"

Slutligen har vi kommit till internetmedia, där Noticiero Digital respektive Aporrea står för kraftfulla höger- och vänsterståndpunkter. Noticiero Digital måste benämnas som extremhöger, och utmärks mer än något av ett obegränsat hat mot Chavez parat med en mycket liten kontakt med verkligheten. Aporrea tar lika tydligt ställning, men med ett klart lägre och mer verklighetsförankrat tonläge. Aporrea har en vänsterchavistisk slagsida och startades dagen innan kuppen 2002, med syftet att bygga upp en gräsrotsmotkraft till de privata mediernas dominans. Dess första uppgift blev att sprida tiotusentals flygblad med uppmaningen att bege sig till presidentpalatset Miraflores för att återföra Chavez till makten, och har sedan dess varit en dagligt uppdaterad röst för den boliviarianska rörelsens gräsrötter. Aporrea har samtidigt stöd av regeringen, och fick t.ex. för någon vecka sen en längre intervju med Venezuelas utrikesminister Nicholas Maduro.

Alla dessa vitt skilda medier befinner sig i ett ständigt och öppet ordkrig mot varandra, i ett tonläge som skulle upplevas som väldigt extremt i Sverige. Å andra sidan kan man fråga sig: finns det någon annan väg? En regering - en rörelse - som på USA:s bakgård öppat utmanar dess allierade i överklassen kommer omedelbart att mötas av ett massivt angrepp från privat massmedia. Dessa medier kommer inte hålla tillbaka på något - varesig gällande lögner, hot eller intensitet - och de har vid utgångspunkten nästan alltid ett stort övertag när det gäller spridning gentemot en sådan demokratiskt vald regering. De venezolanska privata medierna har spelat en mycket aktiv och central roll i att försöka underminera Venezuelas regering.

Opartiskhet - en naiv dumhet

En dialog med dessa medier skulle vara den mest naiva handling man kan tänka sig - de tänker inte anpassa sig till några etiska journalistiska regler så länge som en revolution pågår. För som Brecht sade: "först kommer maten, sedan moralen"...ja, man skulle kunna byta "maten" mot "makten", men ni förstår vad jag menar. Därför stödjer jag fullt ut att den venezolanska regeringens mediekanaler är partiska, men borde bli mer av det organiserade folkets än Chavez röst. Där spelar Aporrea en viktig roll, som en gräsrotskraft med en levande inom-chavistisk diskussion. El Universal är djupt tendentiös, men sysslar oftast inte med den typ av ogenerade lögner som t.ex. Noticiera Digital sprider på daglig basis. Bedöm själv på deras engelskspråkiga sida.

Till sist kommer vi till påståenden om att journalister förföljs i Venezuela. Jag hänvisar till mina tidigare artiklar i ämnet när det gäller en del specifika och uppmärksammade fall av rättegångar mot journalister, och nöjer mig här med att konstatera att antalet venezolanska journalister som sitter i fängelse år 2005 var: NOLL. Detta enligt organisationen Committee to Protect Journalists, med sitt säte i USA. Dess uppgift är att bevaka förföljelser av journalister runtom i världen. Se själva listan över de länder som har gripna journalister här.

26 oktober 2006

Valet uppskjutet - Coca-Colafabriker övertagna!

Valet av ny latinamerikansk tillfällig medlem av säkerhetsrådet har skjutits upp till den 31:a oktober. Troligtvis kommer Venezuela och Guatemala att dra sig tillbaka gemensamt, men frågan är på vilka villkor och huruvida man i regionen kan komma överens om en koncensuskandidat.

Samtidigt som röstandet pågick i New York är Coca-Colas fabriker i Venezuela satta under blockad av tidigare och nuvarande anställda, i protest mot uteblivna betalningar till tidigare arbetare. Iris Varela, ledamot av nationalförsamlingen, säger att Coca-Colas fabriker kommer att exproprieras av staten för att drivas av arbetarna om de inte går med på arbetarnas krav. Tillsvidare förblir fabrikerna under blockad "på obestämd tid".

Se och hör de protesterande arbetarna:

25 oktober 2006

Bolivia övertar Venezuelas kandidatur?

(Uppdatering längst ner)

Aporrea rapporterar att Venezuela nu dragit sig tillbaka från kampen om en plats i säkerhetsrådet. Man hänvisar till Evo Morales, som säger att "Kamrat Hugo Chávez säger att för att söka koncensus stödjer han Bolivias kandidatur och påpekar att man varit beredda att stödja Venezuelas kandidatur "intill döden" om nödvändigt.

Morales berättar att han först varit i kontakt med Venezuelas ambassadör i Bolivia, Julio Montes, och därefter talat med Chávez "som sa mig att om Venezuela inte lyckas säkra två tredjedelar för att nå säkerhetsrådet kommer de föreslå oss som kandidat". Morales försäkrar att delegaterna på plats nu kommer att mobiliseras för full kraft i kampen om en plats i säkerhetsrådet.

Röstningen i FN:s generalförsamling fortsätter denna onsdagseftermiddag lokal tid.

Uppdatering:

Det är inte helt klart att Venezuela drar sig tillbaka från kampen om en plats i säkerhetsrådet, men det handlar troligtvis bara om när och hur detta tillbakadragande sker. Venezuela har tidigare krävt en ursäkt från USA för deras aggressiva diplomatiska kampanj och ett fördömande av denna kampanj från Guatemalas sida.

Venezuelas utrikesminister säger idag att man har stöd för sin kandidatur av 70-80% av länderna i Latinamerika och Karibien, och kräver att Grulac kommer fram till en gemensam kandidat samt att Guatemala drar tillbaka sin kandidatur och USA "upphör med sin groteska utpressning gentemot världens regeringar".

22 oktober 2006

Chavez-Rosales 2:1 - men kriminalitet och korruption plågar Venezuela

I veckan har ett antal opinionsmätningar publicerats i Venezuela. Alla dessa visar på en mycket klar ledning för Chavez med omkring 30%. Rosales har gått fram 5-10% sedan förra månaden, vilket är att förvänta då han gått in i en intensiv valkampanj och icke-chavister i Venezuela enligt olika opinionsmätningar utgör åtminstone 40% av befolkningen. Chavez ligger dock i stort sett kvar på de gamla nivåerna, kring 55-60%. Detta då en del av Rosales uppsving har kommit från den andre oppositionskandidaten Benjamin Rausseo, och antalet osäkra har minskat. Noteras bör att venezolanska opinionsmätningar till skillnad från svenska inkluderar "vet ej/vill inte svara" i 100%. Vi kan ta en av de opinionsmätningar som ser sämre ut för Chavez för att illustrera skillnaden mellan sätten att mäta:

Enligt opinionsinstitutet Consultores 21 tänker 55% av venezolanerna gå och rösta på Chavez, medan 28% säger att de kommer lägga sin röst på Rosales. Drygt 2% stödjer Rausseo, och 14% svarar "vet ej/vill inte svara". I en svensk opinionsmätning skulle man räknat bort de fjorton procenten, för att mer likna ett riktigt val, där ju röstandelen redovisas som % av röstande, inte av befolkningen. Om opinionsmätningen hade varit svensk skulle resultaten sett ut ungefär såhär:

Chavez 64%
Rosales 32,5%
Rausseo 2,3%

Consultores 21 mätning visar andra intressanta saker. T.ex. att 68% säger att de definitivt kommer att rösta, 16,5% att de kanske kommer gå till valurnorna, och enbart 7,1% är helt säkra på att de inte kommer att delta i valprocessen. När det gäller Chavez prestation som president ser 18,1% den som strålande, 19,2% som bra, 25,8% som mellan medel och bra, 9,6% som mellan medel och dålig, 8,0% som rent dålig och 7,7% som fruktansvärd.

Stödet finns där, men entusiasmen är inte så allomfattande som man kanske kan få för sig som revolutionsromantiker. Chavez regering har misslyckats gravt på flera punkter, främst när det gäller brottsligheten - tusentals mord varje år och en genomkorrupt poliskår utanför regeringens kontroll - och bostadsbyggandet, som varje år hitills varit mycket långt ifrån regeringens målsättningar. Venezuela är ett land som plågas av omfattande korruption, blodutgjutande kriminalitet och en stor bostadsbrist. Trots detta har regeringen ett starkt stöd för sitt projekt, som lett till omfattande förbättringar av de fattigas situation.

Rosales kallar venezolaner parasiter - Chavez sjuk?

Chavez främste motståndare, Manuel Rosales, har ett valprogram som lovar högre bidragsersättningar än Chavez. Utan några krav på motprestationer har Rosales lovat ge upp till dubbla minimilönen rakt i handen på de fattiga. Det är givetvis inget annat än gammal latinamerikansk högerpopulism, för att knyta till sig de fattiga och hålla nere deras ilska. Detta är efter år då den samlade oppositionen mot Chavez har kritiserat de sociala satsningarna för att vara mutor, göra folk till beroende av regeringen osv.

Men: nu har Rosales som den samlade oppositionens kandidat visat sitt rätta ansikte i en intervju med en Miamikanal för exilkubaner. Se klippet själv här och läs citatet:

"Landet är uppdelat på följande sätt enligt statistiken, enligt studierna av folkopinionen och de vetenskapligt utförda undersökningarna. Det finns 30% mer eller mindre, eller 33%, av befolkningen som är vad som kallas "chavezismo" eller "officialista" som i själva verket är parasiter som lever på regeringen och får understöd av regeringen. Sedan har vi 25% som utgör oppositionen, och resten är folk som går från en sida till en annan och det är definitivt dessa människor som kommer att avgöra valet."

Detta har redan börjat användas av Chavez kampanj, men hur och med vilken effekt det kommer att brukas i valkampanjen är svårt att veta. Oppositionens bas håller sedan länge med om att de fattiga är parasiter, men de många tveksamma bland de fattiga - som upplever stora problem hos regeringen såsom långsamt bostadsbyggande och enormt hög brottslighet - kommer knappast bli mer sugna på att rösta på Rosales. Huruvida de istället röstar på Chavez eller stannar hemma är svårt att veta, men klart är att denna händelse är ett allvarligt bakslag för Rosales valkampanj.

(Chavez har inte setts till offentligt sedan i tisdags, och inga offentliga framträdanden har rapporterats de närmaste dagarna från officiellt håll. Rykten går om att han antingen har svimmat och i samband med det fått något slags attack, eller att han är på Kuba då Fidel Castros liv kan vara på väg att lida mot sitt slut. Allt detta är dock enbart rykten, och inget att ta som fakta.)

20 oktober 2006

Röstningen i FN uppskjuten

Efter 35 röstningar har FN:s generalförsamling beslutat att ajournera omröstningarna till onsdag 25:e oktober, rapporterar El Universal. Röstetalen varierar numera mycket lite och är tillbaka vid utgångspunkten. Cirka 75-80 av FN:s knappt 200 medlemsländer vägrar ge med sig och står fast vid Venezuelas sida i konflikten med USA, medan drygt 100 backar upp Guatemala, som understöds av USA-diplomater på plats och av regeringen i Washington D.C.

19 oktober 2006

Oförändrat läge i FN:s generalförsamling

Idag återupptogs omröstningen i FN:s generalförsamling för att tillsätta en icke-permanent medlem av säkerhetsrådet, som ska ersätta Argentina. De två nuvarande kandidaterna är Venezuela och Guatemala, men en tredje kompromisskandidat kan komma att bli aktuell. För att säkra platsen krävs nämligen 2/3 majoritet, vilket ingen av kandidaterna uppnått ännu. Guatemala har varierat mellan 93 och 116 röster, medan Venezuela har haft som minst 70 röster och som mest 93. Guatemala, som har kraftigt understöd av USA, har med andra ord en övertygande ledning, och lite tyder på att Venezuela skulle kunna vända ställningen.

Venezuelas ambassadör i FN, Fransisco Arias Cardenas, sa i eftermiddags lokal tid under en presskonferens i FN-huset att Venezuela inte kommer att dra sig tillbaka. Arias Cardenas menar att Venezuela har ett ansvar för att som ett land som i hans egna ord vill ha en demokratisering av FN inte kan "acceptera Herr Boltons veto" gentemot Venezuelas kandidatur till säkerhetsrådet (John Bolton är USA:s permanenta representant i FN). Venezuelas vicepresident Rangel har tidigare beskrivit USA:s kampanj mot Venezuelas kandidatur som "grotesk" och Arias Cardenas beskrev igår målande hur den amerikanska FN-delegationen enligt honom samordnar hotelser och löften mot regeringar i hela världen, också via telefon i Washington D.C.

Venezuelas regering talar inte längre om vikten av att erövra själva posten, utan om saker som moral och principer. Ett syfte skulle kunna vara att genom Chavez "djävulstal" locka ut USA på spelbanan med full kraft, för att sedan angripa stormakten ingripande i valprocessen. Man tar också tillfället i akt att kräva reform av FN, bl.a. genom avskaffande av vetot, och Arias Cardenas pekade idag som exempel på FN:s oförmåga att snabbt och tydliga fördöma och agera mot mördandet i Libanon, just p.g.a. USA:s vetorätt i säkerhetsrådet.

Det diskuteras om man ska skjuta upp valprocessen åtminstone några dagar, samtidigt som länder som Chile och Uruguay har nämnts som kompromisskandidater. Just nu har röstsiffrorna skiljt mycket lite åt under de senaste drygt 20 valomgångarna. I dagens sista och 29:e valomgången var man nästan helt bokstavligt tillbaka på ruta ett: nu vann Guatemala med 109-77, mot 109-76 i den första valomgången.

Innan USA:s stoppar sin kampanj för Guatemala har Venezuela lovat att fortsätta kämpa för att erövra platsen. Noteras kan att Guatemala inte går till öppet angrepp mot Venezuela, medan Arias Cardenas under dagens presskonferens vid ett flertal tillfällen benämnde Guatemala som "brodersland". En kompromiss kanske skulle kunna bestå i en "vapenvila" mellan Venezuela och USA via Guatemala, och ett gemensamt beslut från Grulac (Organisationen för de latinamerikanska och karibiska länderna i FN) om en enhetskandidat för regionen.

Fotnot:

I tisdags vann Venezuela en viktig utrikespolitisk seger i skymundan, under Grulacs möte i Geneve. Ordförandeskapet för organisationen erövrades med 17 röster av 28.

Ockuperade fabriker om den fortsatta kampen


Delegaterna samlade i möteslokalen i Caracas.

I helgen träffades 60 representanter för ockuperade fabriker runtom Venezuela samt 40 gäster i huvudstaden för att diskutera den fortsatta kampen. Initiativet togs av arbetarna på INVEVAL, som kämpade länge innan de fick ta över driften av sin fabrik tillsammans med staten.

INVEVAL:s valda ordförande Jorge Paredes inledde mötets första punkt - arbetarkontroll och socialismen för 2000-talet. Paredes argumentation utgick ifrån att det finns reformistiska och byråkratiska krafter i den bolivarianska rörelsen som vill ha en urvattnad socialism, med en fortsatt kapitalistisk marknad.

I Paredes mening är det omöjligt att sluta en kompromiss med kapitalisterna, då de redan har försökt kuppa och underminera presidenten och ekonomin ett flertal gånger. Han pekade på hur utländska och inhemska kapitalister för att sabotera den revolutionära processen håller tillbaka industrins utveckling, och föreslog nationalisering av de viktigaste industrierna under arbetarnas och lokalsamhällenas kontroll.


Presidiet representerandes fyra fabriker.

Närvarande var också bl.a. Serge Goulart som leder en front för ockuperade fabriker i Brasilien samt representanter för arbetsministeriet och ministeriet för handel och lätt industri. Utöver dessa närvarade representanter för Ezequiel Zamoras Nationella Bondefront (EZNB) och de boende som krävt exproprieringar av bostäder i Caracas.

Mötet beslutade att motsätta sig ett förslag från det ministerium som har ansvar för de företag som styrs och ägs gemensamt av staten och de anställda, ett förslag som inskränker arbetarnas rätt till garanterad majoritet i det exproprierade företagets styrelse.


"Arbetarkontroll - all makt till arbetarna"

Arbetarmajoritet i de samstyrda företagen är en princip som tidigare framförts av Chavez i samband med nationaliseringarna av INVEPAL och INVEVAL, de två första övertagna fabrikerna i Venezuela. Man beslutade också att inte föreslå självägande av de övertagna företagen, utan 100% statligt ägande men med den huvudsakliga makten att styra företaget i de anställdas händer.

Mötet beslutade att delta i den marsch som EZNB kommer hålla den 20 november - till stöd för 10 miljoner röster för Chavez, socialism och mot godsägarna. De ockuperade fabrikerna i Venezuela kommer också att skicka 25 delegater till den all-amerikanska kongressen för ockuperade fabriker som kommer hållas i Brasilien 8:e-10:e december, som beräknas få åtminstone 550 deltagare. Mötet avslutades med att delegaterna och gästerna gemensamt sjöng den venezolanska nationalsången med stor entusiasm.

18 oktober 2006

Venezuela förbjuder oppositionen?

Venezuelas regering förbjöd igår oppositionen eftersom den tidigare i historien visat sitt förakt för demokratin.

Om detta hade inträffat på riktigt - vilket det alltså inte gjort - vad skulle då reaktionen från omvärlden ha blivit? Omvärlden skulle med rätta ha anklagat regeringen för diktatoriska metoder, och USA kanske skulle slängt in några dollars till kuppmakarna. Denna form av diktatursfasoner finns dock betydligt närmare oss än i Venezuela - närmare bestämt i Tjeckien.

Igår upplöste den tjeckiska staten det kommunistiska ungdomsförbundet, eftersom man i sitt program kräver gemensamt ägande av företagen. Ett sånt ingrepp är givetvis oacceptabelt, oavsett vad man tycker om det tjeckiska kommunistpartiet. Under tiden som omvärlden står tyst inför denna kränkning av demokratin, fortsätter den venezolanska oppositionen i form av företagare, godsägare, mediamoguler och politiker att propagera ostört trots sin aktiva inblandning i statskuppen 2002. Borgerlighetens hyckleri om demokratin har sällan varit tydligare än i dessa dagar.

PS. Omröstningen i FN:s generalförsamling fortsätter imorgon torsdag. DS.

16 oktober 2006

Venezuela mot nederlag i FN? (uppdaterad)

Idag har det varit omröstning i FN:s generalförsamling om vem som ska ersätta Argentina som icke-permanent medlem av säkerhetsrådet. Guatemala och Venezuela har tävlat om att ta Argentinas plats, och omröstningen beskrevs idag av BBC som den mest kontroversiella sedan Kuba stod mot Colombia 1979. Den gången krävdes det mer än 150 omröstningar innan båda länderna drog tillbaka kandidaturerna till förmån för kompromisskandidaten Mexiko. Situationen är liknande idag, då Venezuela är det mest högljudda landet mot USA:s världsdominans, medan Guatemala liksom Colombia har en regering som är nära allierad med USA-imperialismen.

I morse sa Venezuelas vicepresident José Vicente Rangel till Prensa Latina att "vi har redan vunnit en första strid: konfrontationen med giganten är en första seger". Han sa också att man förde traditionen vidare från Kuba, som särskilt under 70-talet väckte uppståndelse i FN med sin kraftfulla kritik av USA. Guatemala å sin sida menade att man skulle bli en konstruktiv och självständig medlem av säkerhetsrådet.

USA har fört en intensiv kampanj mot Venezuelas kandidatur, som enligt Rangel "saknar motstycke i dessa sammanhang". I Latinamerika har detta till stor del fungerat kontraproduktivt, då en stor majoritet av de latinamerikanska nationerna uttryckt stöd åt Venezuelas kandidatur. Representanter för karibiska nationer har tidigare sagt sig vara kränkta av att inte ha hört av Guatemala, utan bara mötts av påtryckningar från den amerikanska regeringen. Venezuela å sin sida försäkrar via sin ambassadör till FN att "vi tävlar inte mot vårt broderland Guatemala, utan mot planetens starkaste nation".

Kampanjen verkar ha givit önskat resultat, då Guatemala i de fyra första röstomgångarna har en klar ledning över Venezuela. För att vinna krävs en 2/3 majoritet av rösterna, vilket med dagens antal röstande motsvarar 124 röster. I första valomgången fick Guatemala 109 röster mot Venezuelas 76. I tredje valomgången hade gapet ökat till 116-70, men i den senaste omröstningen hade trenden vänts och i skrivande stund är "ställningen" i princip tillbaka vid utgångspunkten: 110-75 till förmån för Guatemala. En femte valomgång väntar och FN:s generalförsamling har ajournerats.

Om inte sakerna förändras finns en möjlighet att en kompromisskandidat presenteras för att bryta dödläget. Bland möjliga kandidater skulle kunna nämnas Chile, Brasilien eller något karibiskt land som inte är strikt allierade varesig med USA eller Venezuela. Detta är dock en senare fråga, som vi kanske kommer få anledning att återkomma till.

Uppdatering:

Genom Aporrea och El Universal kommer information om att Venezuela i den sjätte valomgången fick lika många röster som Guatemala (93-93), men i den senaste tionde omgången fick Guatemala 110 röster mot Venezuelas 77, alltså ett återvändande till utgångsläget. Måhända föregicks den sista omröstningen av ett tryck från de USA-vänliga krafternas sida att avsluta omröstningen, efter nedgången för Guatemala under mitten av dagens omröstningar.

Hör via FN:s webbsändningar nu att det ryktas om framförande av en kompromisskandidat och att man nu har en längre paus "för reflektion". Chile, som nämns som en möjlig sådan kompromisskandidat, säger att man för tillfället inte ställer upp och menar att de två kandidatländerna har rätt att fortsätta ställa upp så länge som de önskar. Guatemalas representant säger i en presskonferens just nu att om flera dagar till går utan att någon uppnår 2/3 majoritet kommer en kompromisskandidatur bli aktuell.

Röstningen förväntas upptas imorgon bitti.

Fotnot:

Noam Chomksy på besök i Chile säger att envar som röstar för Guatemala "stödjer det folkmord, den tortyr och de dödsfall som inträffat i det landet". Chomsky kontrasterade med Venezuela, som han menar "lever i ett klimat av total demokrati". Noam väntas till Caracas i november.

11 oktober 2006

Venezuela går mot socialismen - men vilken?


Chavez lirandes volleyboll med kids.

Att Venezuela bör förvandlas till ett socialistiskt samhälle är en fråga som det råder bred enighet om i den bolivarianska rörelsen, däremot finns markanta skillnader mellan olika riktningars synsätt på hur detta nya samhälle borde se ut och hur man kan nå dit. Medan en stor del av rörelsen anser att denna socialism kan skapas till stor del inom ramen för de nuvarande samhällsinstitutionerna, driver en del av de bolivarianska aktivisterna på för en rejäl omfördelning av makt från den gamla statens institutioner till nya institutioner, valda underifrån och baserade på folkets aktivitet.

Bland dessa nya institutioner kan räknas bl.a. kooperativen, de arbetarkontrollerade fabrikerna och lokalsamhällesråden. Men den icke-partipolitiska delen av den bolivarianska rörelsen är mer än så: den består också bl.a. av missionerna, fackföreningarna, folkmedier och bondeorganisationer. Tidigare i år har en diskussion kommit fram inom rörelsen om att denna brokiga skara borde samlas för att etablera ett gemensamt handlingsprogram för gemensamma intressen. Denna linje har främst framförts av C-CURA-fraktionen inom fackföreningsrörelsen, en fraktion som enklast kan sammanfattas som vänsterchavistisk.

Jag har tidigare försökt reda ut begreppen kring motsättningarna i den venezolanska fackföreningsrörelsen, vilket inte varit helt lätt. Enligt flera källor har C-CURA en stark position inom facket och har i sina led bl.a. tupamarosmedlemmar och trotskister. För en fingervisning, se detta uttalande i C-CURAs namn, som undertecknades av bl.a. 15 regionala fackföreningar och 550 (!) fackklubbar. C-CURA har inför valet i sin kampanj för återval av Chavez inlett ett samarbete med partiet UPV (Union Popular de Venezuela) som kan definieras som vänsternationalister och anses ha en relativt självständig position gentemot Chavez. Dessa har en utpräglad inriktning på folkets eget självförsvar, självstyre och självinitiativ utanför statens ramar.


UNT:s Marcela Maspero talar.

Ett slags mellanlinje gällande hur socialismen kan uppnås står landsorganisationen (som C-CURA också tillhör) UNT:s generalsekreterare Marcela Maspero, som också är ledamot i Nationalförsamlingen, för. I ett uttalande till Agencia Bolivariana de Noticias den 7 oktober säger Maspero att "vi bör tillkännage att arbetarna stödjer den revolutionära processen och vi föreslår nödvändigheten av att initiera - efter presidentvalet, som Hugo Chavez Frias otvivelaktigen kommer att vinna - en konstituerande församling som deklarerar denna revolutions socialistiska karaktär."

Utan att direkt rikta sig mot detta uttalande skriver informationsminister William Lara i tidskriften "Socialismo constitucional" att den bolivarianska revolutionens socialistiska karaktär "är etablerad i konstitutionen". Detta då konstitutionen kräver införande av social demokrati, rättvisa och slut på ojämlikheten. Lara menar dock att det antagligen kommer att krävas tillägg till konstitutionen, "men inte för att definiera det venezolanska projektets socialistiska karaktär, som redan är etablerad i konstitutionen."


William Lara, informationsminister.

Än så länge inte mycket konkret från ledningen, med andra ord. Noteras bör dock att lokalsamhällesråden i dagarna fått rejält ökade resurser tilldelade sig, och att skapandet av ett nytt, enat bolivarianskt socialistiskt parti nästa år (föreslaget av Chavez själv) kommer bli avgörande för Venezuelas framtid. Huruvida partiet bildas genom centrala uppgörelser politiker emellan eller genom en process där den icke-partipolitiska delen av rörelsen får en central roll återstår att se, och tillvägagångsättet kommer att få en avgörande betydelse.

Bara en ständig mobilisering av folket, från gräsrotsnivå, kan skapa socialism i Venezuela.
Nuvarande eller ny konstitution är inte den avgörande frågan - konstitutioner är pappersbitar och huruvida Venezuelas bolivarianska konstitution kan definieras som socialistisk är en definitionsfråga. Konstitutionen försvarar privategendomen - men var går gränserna för denna? Det finns många andra former av egendom än produktionsmedlen - bilar, hus, kläder osv.
Konstitutionen föreskriver bl.a. att företag kan beslagtas "för nationens intressen" och dess skrivningar om rättvisa och deltagande demokrati går utan tvekan att hävda som ogenomförbara under kapitalismen.

Oavsett skrivningar i konstitutionen är den centrala uppgiften för det venezolanska folket att genom en massiv studieinsats utifrån konkreta kamperfarenheter och lärdomar från historien arbeta fram en gemensam ståndpunkt om vilken slags socialism man önskar. Den socialistiska revolutionen är helt och hållet venezolanernas uppgift, och som en baskerprydd man en gång sa: "revolutioner kan inte kopieras - revolutionen är folkets heroiska skapelse."


Bild från bolivariansk marsch i februari.

10 oktober 2006

Venezuela fördömer Nordkoreas kärnvapentest

Venezuela, som tidigare uppmärksammats för sitt stöd till Irans rätt att utveckla kärnenergi för fredliga syften under internationell övervakning, fördömer Nordkorea för deras kärnvapentest. Venezuelas utrikesminister Nicolas Maduro säger att man "principiellt motsätter sig utveckling av kärnvapen, och fördömer dessa typer av test, p.g.a. den enorma skada de orsakar denna planet, som redan är illa däran som ett resultat av en utvecklingsmodell baserad på materialism, vilken har lett till global uppvärmning och förstörelse av livet."

Maduro föreslår också att hela den amerikanska kontinenten ska bli ett kärnvapenfritt område, men säger samtidigt att man försvarar användandet av kärnenergi för fredliga syften, för att "förse viktiga delar av det globala syd - som nu saknar offentlig service - elektiricitet, för att behandla cancer och andra aspekter relaterade till mänskligt liv, aldrig för att förgöra mänskligheten."

Källa:

http://www.venezuelanalysis.com/news.php?newsno=2100

Korruption är högförräderi

Venezolanska dagstidningen El Universal rapporterar om ett lagförslag i Venezuela från en kommitté i parlamentet. I det föreslås att korruptionsbrott inom staten ska behandlas som högförräderi, och straffen ska inte kunna förändras eller ersättas. De tillgångar som har stulits från statskassan ska beslagtas, och straffnivåerna föreslås ligga mellan 4 och 6 års fängelse plus återbetalning i nivå med de skador som orsakats.

Detta lagförslag på 112 punkter har lagts av José Ernesto Rodríguez från Chavez parti MVR.
Rodriguez är ordförande för det venezolanska parlamentets Kommitté för kontroll av offentliga utgifter och investeringar. Venezuela rankas som ett av världens mest korrupta länder, och införandet av vad han kallar "en socialistisk etik för att bekämpa korruptionen" är en av 7 centrala punkter i Chavez program för nästa mandatperiod (2007-2013).

09 oktober 2006

Oppositionen utan mobiliseringspotential...

och chavisterna hade en hyfsad dag på jobbet, som synes här:



I fredags utlovades "matchresultat" på denna blogg efter att Venezuelas opposition och chavisterna hållit marscher dagarna efter varandra. Detta försenades dock en del i.o.m. att det är svårt att få reda på exakta siffror. Istället publicerar jag en bild respektive en video ifrån respektive arrangemang, så får man bedöma själva. Klart är i alla fall att oppositionen - även om den höll sin största marsch på ett drygt år - ligger väldigt långt ifrån den mobiliseringspotential den hade kring kuppen och oljeblockaden 2002/2003. Medan Caracaspolisen bedömde deltagandet till 7.000 personer, sa Associated Press "mer än 10.000" och BBC menade att "tiotusentals" deltagit. Utifrån bilder och uppgifter skulle jag sätta deltagarantalet någonstans mellan 20 och 50.000, alltså en missräkning gentemot min gissning i fredags.

Dagen efter hade chavisterna beslutat sig att svara med en snabbinkallad marsch genom de fattiga bostadsområdena El Valle och Coche, men det var uppenbart att detta inte var menat som den stora satsningen i valrörelsen. Chavez kom för sent till marschstarten (han stod på ett bilflak hela vägen) och höll inte ens tal vid slutpunkten. Istället blev det hela till en spontan folkfest i de områden man passerade förbi, med musik, dans och slagord. Om man skulle sätta en siffra på deltagandet skulle det antingen bli överdrivet (alla som gick ut på gatan och deltog i en del av marschen i sitt område inkluderade) eller underskattat, om man bara skulle räkna de som följde med alla fyra timmarna till slutdestinationen.

Videon jag bifogar visar marschen på väg mot slutmålet samt vid det, och bilden från oppositionens marsch är den enda riktigt bra helikopterbild som tagits. Bilden är dock tagen ett tag innan man var som flest, så för att vara schysst kan man räkna till ytterligare kanske 25%. Bedöm själva:

Bolivarianska tornadon:



Oppositionens marsch:

07 oktober 2006

Storstrid i Caracas!



Såväl El Universal som Aporrea rapporterar idag om de demonstrationer som väntas i Venezuelas huvudstad de i helgen. Efter att Chávez döpt sitt valmaskineri till "den bolivarianska tornadon" har oppositionens främste kandidat Rosales kontrat med "Caracaslavinen", en marsch som ska gå av stapeln imorgon lördag 10:00 lokal tid. Som hjälp kring arrangemanget har man 2.500 funktionärer och givetvis den reguljära polisen. Man kan nog vänta sig ett deltagande någonstans mellan 50 och 100.000 personer, vilket isåfall vore ett rejält framsteg mot de senaste årens oppositionsarrangemang.

Dagen efter "Caracaslavinen" förväntas en röd massa dra fram genom Caracas till stöd för presidentkandidat Hugo Chávez. Allt under åtminstone några hundra tusen vore en missräkning för chavisterna om detta är menat som en av valrörelsens viktigaste händelser. Tidigare under valrörelsen har Chávez mötts av tiotusentals människor i alla de medelstora städer han besökt.



Till sin hjälp har han tiotusentals små valkampanjsenheter på något tiotal personer styck som mobiliserar folk till såväl arrangemangen som valurnorna. Rosales å sin sida har en massiv andel av media på sin sida, men har inte en chans när det gäller organisatoriskt understöd. Medan Rosales beter sig som om det gällde ett amerikanskt presidentval med riktade reklamkampanjer och förlitande till medierna, har Chávez en valrörelse med ett folkligt deltagande som är massivt.

I Venezuela finns hundratusentals intensivt anti-chavistiska medborgare (om än utan vana vid gatuprotester), men framförallt en stor andel med en misstro mot politiken i allmänhet. Samtidigt har Chávez från sin första dag som president år 1999 förlitat sig på ett mycket entusiastiskt stöd av en "kärntrupp" på några miljoner människor. Det är dessa som utgör grunden för de valkampanjsenheter som med all säkerhet kommer medföra en deltagandemässig knockout från chavisternas sida på helgens arrangemang. Allt annat vore en stor skräll, men senast söndag natt kommer du med all säkerhet kunna läsa matchresultatet på denna blogg. Må bästa rörelse vinna!

05 oktober 2006

"Venezuela och drömmen om ett nytt Amerika"


Foto: Murbruk förlag

Glada nyheter: äntligen har en grundlig introduktion till den bolivarianska revolutionen publicerats på svenska!
Kalle Holmqvist, som jag själv bäst känner från Flamman, har genom det nystartade Murbruk förlag släppt boken "Venezuela och drömmen om ett nytt Amerika". Boken följer Venezuelas historia från tiden som spansk koloni via frihetskampen på 1800-talet vidare in i 1900-talets tvåpartisystem och det under 90-talet framväxande folkliga motstånd mot detta.

När man läser innehållsförteckningen slås man av den breda beskrivningen av den bolivarianska rörelsens olika delar - fackföreningarna, de fria medierna, regeringen osv - och dessas ursprung i Venezuelas kamphistoria. Boken går att beställa från Murbruk förlag, Bokus eller AdLibris. Förhoppningsvis kan den öka intresset och stödet för den venezolanska revolutionen här i Sverige. Den blir dessutom din för futtiga 75 riksdaler, ett inköp som jag varmt rekommenderar.

02 oktober 2006

Something for the international bolivarian friends...




A while ago I was requested by some of the bolivarians over at the oilwarsblog to start writing in english now and then about what´s said in the swedish media about Venezuela. So today I found a little article about our friend Hugo in Sweden´s biggest newspaper Aftonbladet, with the headline "Hate, hate, hate USA! - Hugo Chávez´s world tour makes Bush mad". The article is written by a journalist called Wolfgang Hansson, who has written similar short stories about Latin America before.

The tone in the articles are hard to define, he describes Morales and Chávez as sympathetical in several ways - "fighting for the poor" and so on - but on the other hand Hansson makes them seem a bit crazy. After all, Aftonbladet is a quite sleazy magazine, although containing Sweden´s most left-leaning daily culture pages.

Hansson admits that Chávez is highly popular amongst the poor, but at them same time describes him as a man who constantly makes trips around the world at the tax-payers expence for the sole purpose of irritating the U.S - "he wants to become the world´s next icon for people hating the U.S".

Both Morales and Chávez are given a clear "rebel" characterization in Hansson´s articles, but particularly Chávez is desribed as a "populist who cuddles with communist dictatorships". Regarding Morales, I read a swedish newspaper defining his electoral success as "in something that in some ways resembles the end of apartheid". Both are widely recognized in swedish media as being democratically elected.

Chávez scores some "rebel-points" by Hansson making this list:

"4 times that Chávez has annoyed Bush

1. When he offered the poor in Boston to buy cheap oil.
2. When he offered help to the U.S to take care of the Katrina catastrophe
3. When he called Bush "The Devil" in front of the U.N General Assembly
4. When Chávez said "I hereby announce the north-american empire to be the worst plague of our planet"

Well, that was a slice of swedish media for you bolivarians out there. We could be worse off...

01 oktober 2006

Hvad hvilja venezolanerna?



Datos senaste opinionsmätning (klicka för stor bild)

På venezolanska oppositionsdagstidningen El Universals hemsida publicerades igår fredag en intervju med opinionsinstitutet Datanálisis VD, Vicente Léon. Även om det är lite underligt att ett opinionsinstitut agerar rådgivare åt oppositionens presidentkandidat och har en tydligt negativ ton när han talar om Chávez är intervjun relevant och klargörande.

Léon menar att den huvudsakliga oppositionskandidaten Manuel Rosales hitills har misslyckats rejält med att mobilisera stöd från den stora delen av befolkningen som inte ser sig som chavister. Inte ens uttalat anti-chavistiska väljare sluter upp massivt bakom Rosales, delvis p.g.a. att delar av oppositionen motsätter sig deltagande i valet, och menar att det legitimerar Chávez styre som de ser som korrupt och diktatoriskt.

På en direkt fråga om det stämmer som Rosales team sagt att “segern över Chávez är säkrad” svarar Léon tydligt nej, och säger att deras senaste mätningar visar en ledning för Chávez på 56-17 mot Rosales. Det kan tyckas att det är rätt häpnadsväckande att påstå att “segern är säkrad” samtidigt som alla opinionsinstituten visar på raka motsatsen, men El Universal väljer trots det att inte ställa någon följdfråga gällande Rosales trovärdighet med anledning av detta.

Léon menar att Rosales måste övertyga oppositionsstödjare om att han är “valbar”, och få med sig de fattiga genom att argumentera för att de inte riskerar att förlora de sociala insatser som finns idag. Léon tar också upp argumentation mot “risken att Venezuela blir kommunistiskt”, kritik mot korruptionen och försvar av den privata äganderätten som centrala punkter för att Rosales ska kunna nå framgång hos väljarkåren.

Hur Rosales lyckas med detta återstår att se. Han har visserligen en överväldigande majoritet av media på sin sida, men organisatoriskt står han sig slätt mot den bolivarianska rörelsens tiotusentals valplutoner och valbataljoner. Hur väl dessa lyckas mobilisera folk att gå och rösta för Chávez kommer bli avgörande för om målsättningen på 10 miljoner för Chávez kommer att uppnås. Om så många går och röstar på Chávez som Datanálisis senaste mätning visar, kommer röstantalet för Chávez att stanna på mellan 7 och 9 miljoner - att jämföra med folkomröstningen 2004, då Chávez erhöll 5,8 miljoner röster.