Venezolanska fackföreningsrörelsen och vägen framåt

Venezuelanyheter har tidigare rapporterat om venezolanska landsorganisationen UNT:s kongress i slutet av maj. Kongressen var tänkt att lösa upp politiska och personliga konflikter som funnits i UNT sedan dess bildande år 2003, men istället slutade kongressen med bråk och upplöstes i förtid. När vad som behövdes var val för att ge ledningen legitimitet, motsatte sig många ledare detta, när det krävdes enighet lades grunden för bråk genom att många deltagare gavs boende många mil ifrån möteslokalerna, och som om det inte vore nog avslutades kongressen med handgemäng innan fyra av fem fraktioner lämnade den.

Det är svårt att få en fullständig bild av UNT - olika källor sätter medlemskapet någonstans mellan 600.000 och 1 miljon - och vad gäller de politiska konflikterna är de minst lika svåra att bena ut från utsidan. UNT har fem dominerande fraktioner - förbundsstyrelseledamoten Orlando Chirinos C-CURA - "Revolutionära tendensen för klassenighet och autonomi", generalsekreterare Marcela Másperos "Kollektivet", "Bolivianska Arbetarstyrkan", "Autonoma Unionen" och så den tidigare kuppmakaren Franklind Rondóns högerdragande fraktion.

Av dessa var det enbart C-CURA som ansåg att val till förbundsstyrelse skulle hållas i år, medan de fyra andra fraktionerna menade att detta skulle störa kampanjen för Chavez som president. Sedan UNT:s bildande för tre år sedan, då en förbundsstyrelse tillsattes genom en uppgörelse mellan främst fackliga veteraner, har ledningen aldrig legitimerats genom val av medlemmarna.

Venezuelanalysis Steve Mather gör i en artikel idag uppskattningen att C-CURA är den som har klart främst stöd bland gräsrötterna (han skriver ordagrant "it is actually bigger than the four others combined", med sin linje om självständighet gentemot regeringen och byråkratin samt ett påskyndande av fabriksockupationerna. Dess ledare Orlando Chirino, med många års facklig aktivism på nacken, är trotskist och har tagit initiativ för att bilda "ett revolutionärt arbetarparti" vid sidan om de etablerade chavistiska partierna.

Máspero står enligt Mather nära arbetsministeriet, medan ledaren för "Boliviarianska Arbetarstyrkan" är ledamot i nationalförsamlingen för Chavez parti och "Autonoma Unionen" är kopplat till Patria Para Todos, ett vänstersocialistiskt parti inom den chavistiska alliansen. Máspero sägs på maillistan Leftist Trainspotters ha varit medlem i en trotskistisk grupp tills för något år sedan, då hon smälte in i den bolivarianska rörelsen mittfåra.

Det finns med andra ord en stark koppling mellan regeringen/byråkratin och ledarna för alla UNT:s fraktioner förutom C-CURA och Rondóns högersossar. Med tanke på C-CURA:s styrka menar somliga. däribland Mather, att oviljan att hålla val kan bero på att UNT då riskerat att hamna utanför de etablerade chavistiska politikerkretsarnas kontroll. Samtidigt har de andra fraktionerna anklagat C-CURA för att ha tagit bristerna i administrationen kring kongressen när det gäller boendet och vilka som hade rätt att rösta som ursäkt för att sabotera kongressen.

Ännu har inte kongressen återupptagits efter 2 månader, och med tanke på de dominerande fraktionernas (bl.a. generalsekreterarens) inställning till val i år är risken stor att ingen ny kongress hålls innan Chavez väljs till president. Om det ändå händer vet ni var ni får höra det först...

Källa:

Steve Mather - The real facture in Venezuela´s labour movement is ideological

Karibiska nationerna stödjer Venezuela

Venezuelanalysis rapporterar idag att Caricom, de karibiska nationernas organisation, kommer att rösta för Venezuela som tillfällig medlem i FN:s säkerhetsråd. Detta besked är ett rejält bakslag för USA, som sedan en tid tillbaka fört öppen kampanj för att Guatemala med sin USA-lojala högerregering ska få platsen istället för Venezuela.

Sedan tidigare sägs Venezuela ha ett starkt stöd i framförallt Afrika och Latinamerika, med bl.a. Argentina, Uruguay och Brasilien bakom sig. För att säkra platsen krävs dock 127 röster i generalförsamlingen, och Miami Herald rapporterar att Guatemalas kandidatur med USA:s hjälp hitills fått stöd från 90 nationer. Bland de finns bl.a. en rad USA-lojala och/eller post-fascistiska regeringar: Mexiko, Colombia, El Salvador och Nicaragua för att nämna några exempel från den amerikanska kontinenten.

Orsaken till att länderna i Guatemalas egen närhet inte stödjer deras kandidatur sägs bl.a. vara främst Guatemalas svaga position rörande de karibiska nationernas påtryckningar gentemot WTO om att få bättre betalning för sin bananexport. En annan orsak är att somliga av de karibiska länderna blivit upprörda över USA:s öppna kampanj för Guatemala.

Medan Guatemalas trumfkort är stödet från USA, kör Venezuela en egen kampanj inriktad gentemot framförallt världens fattiga länder - samtidigt som man har stöd av USA:s hatobjekt Kuba, Syrien och Iran. I nuläget verkar de asiatiska och europeiska nationerna vara de mest osäkra korten, som mycket väl kan komma att avgöra valet. Röstningen kommer att äga rum i oktober, när Argentinas plats i säkerhetsrådet blir ledig efter en två års mandatperiod.

Källor:

Venezuelanalysis
Miami Herald