Nyheter från det bolivarianska venezuela

Analyser och kommentarer om den bolivarianska revolutionen

29 mars 2006

Venezuelanyheter firar 50 dagar!



Nu har den här bloggen varit igång i drygt en månad - sedan 8 februari närmare bestämt.
Då den knappt fått någon draghjälp alls från andra bloggar tog det ett tag innan folk hittade till den. De senaste veckorna har antalet unika besökare ökat vecka för vecka. Med andra ord går det framåt, steg för steg...

Eftersom den här bloggen inte bara är till för aktiva i arbetarrörelsen, publicerade jag till en början en artikel som gick igenom absoluta grunderna i historien om Chavez tid vid makten.
Under de första veckor som den här bloggen lästes av mycket få publicerades en rad viktiga nyheter, som jag hoppas att en del som till sist hittat hit nu ska ta sig tid att läsa, retroaktivt.
Hursomhelst, här kommer en liten samling av personliga favoritartiklar fram till nu (i kronologisk ordning):

Venezuela under Chavez

66% för Chavez, 13% för oppositionen

"Oppositionens anklagelser inte pålitliga"

"En folklig explosion som annonserade nya tider"

"Los trabajadores deben tomar el poder"

Venezuela satsar 4 miljarder på lokaldemokrati

Lagstiftning mot förtal - tecken på diktatur?

26 mars 2006

USA - tortyr, terror och tyranni

Tidigare har denna blogg rapporterat om ett av många exempel på latinamerikanska USA-lakejers brott mot mänskliga rättigheter, "El Caracazo" 1989 i Venezuela. Tyvärr har betydligt fler än det venezolanska folket fått se sitt motstånd mot USA och den högerpolitik de försökt pressa igenom i Latinamerika besvaras med brutalt övervåld. Honduras, El Salvador, Guatemala, Colombia, Chile och Argentina är bara några av de länder där USA låtit sina bödlar gå fram mot de opålitliga och farliga civilbefolkningarna.

Det är därför så ironiskt att USA den senaste tiden har tagit sig rätten att recensera Venezuela för just brott mot de mänskliga rättigheterna. Venezuela måste isoleras, heter det, och orsaken som anges är att några journalister har anmälts för förtal och svindleri, en rättsprocess inletts mot en organisation som tagit emot pengar från USA och så slänger man in några påståenden om övergrepp och mord.
Självklart är inte Venezuelas polis och militär guds bästa barn, men den enda rättsliga undersökning som gjorts av Venezuela när det gäller brott mot mänskliga rättigheter visade att det inte har förekommit några systematiska brott mot de mänskliga rättigheterna i Venezuela.

Däremot har olika former av sanningskommissioner i tidigare amerikanska lydstater som Chile och Argentina konstaterat omfattande mördande av civila och oppositionella. Man skulle kunna tillägga att ett land som Kuba, som bespottas som en blodig diktatur av högern, aldrig ens varit i närheten av de brott mot mänskligheten som USA och deras polare har presterat på den amerikanska kontinenten.
Om man ska följa logiken i USA:s linje om Venezuela och Kuba, borde alla länder omedelbart bryta alla diplomatiska förbindelser med USA och strypa alla deras tillgångar.

Så när George W. Bush eller Condoleeza Rice står på TV och pratar med vackra ord om hur de strider för friheten och anklagar andra för att vara "onda" och "tyranniska", minns att det har varit USA och dess allierade som stått för tortyren, terrorn och tyrannin i Latinamerika.
Eller för att citera den chilenske poeten Pablo Nerudas dikt "Satraperna", som skrevs kort efter Pinochets militärkupp 1973:

"Idag denna bittra september sjuttiotre har historiens alla rovdjur huggit tänderna i våra fanor. Så mycket blod ni spillt, fetmande på era gods, rövare värdiga satans helvete, tusen gånger köpta och sålda, hetsade av vargarna från New York, smärtans glupska maskiner badande i sina offers blod, prostituerade handlare med Amerikas säd och luft. Skoningslösa bödlar, en hop bestickliga tyranner som inga andra ideal känner än tortyr och svält för det piskade folket"

Pablo Neruda - Satraperna

HBT: revolutionen inom revolutionen


HBT-marsch i Caracas, 2 juli 2005.

Ett stort problem i Latinamerika är och har alltid varit den s.k. machismon, som länge hållit tillbaka kvinnors och HBT-personers rättigheter. Venezuela är givetvis inget undantag, och en revolutionär regering som Chavez´ har ett helt annat ansvar att vara konsekvent progressiv än en ordinär borgerlig regering. Kontroversiella frågor som rätt till abort eller HBT-personers rättigheter är bra värdemätare på hur bestämd en regering är i att verkligen försöka krossa alla former av förtryck.

Enligt ledande företrädare för HBT-personer i Venezuela har saker gått framåt under Chavez tid vid makten, även om mycket återstår att göra. Fortfarande är det vanligt att folk som "kommer ut ur garderoben" blir utkastade av sina familjer eller får sparken från jobbet, och misshandel av öppet homosexuella är utbrett. År 2000 hölls den första marschen för homosexuellas rättigheter i Caracas, med enbart 100 deltagare, men enligt HBT-kämpen Ricardo Hung har den siffran nu växt till 20.000.

Hung berättar i en intervju med amerikanska Green Left Weekly att dessa marscher har fullt stöd av den bolivarianske borgmästaren Juan Barreto, som i samband med en av manifestationerna utropade Caracas till "homofobifri zon". Även om det givetvis är en klar överdrift, så var det ett viktigt ställningstagande. En regering som säger sig vilja bygga en "socialism för 2000-talet" kan inte släpa med sig rester från 1800-talet. Marscherna beskyddas av polisen och bistås även med gratis ljudanläggning av myndigheterna, säger Hung.

Nästa år, som av den venezolanska regeringen sägs ha utropats till "Året av kamp för idéerna", kommer det eventuellt att hållas en folkomröstning som ska innehålla olika frågor såsom exempelvis rätt till abort samt rätt för homosexuella att gifta sig. Som venezolanska regeringens döpande av året antyder behövs utan tvekan en ideologisk kamp för dessa progressiva idéer och värdet av enighet mellan alla förtryckta.

Läs artikeln från Green Left Weekly här!
Bildsamling från en HBT-manifestation i Caracas
Se också denna lilla notis

25 mars 2006

Napoléon Bravo - nu kan kritikerna ha en poäng

TV-kommentatorn Napoléon Bravo anmäldes för ett tag sen för att ha brutit mot en lag som
justerades av Nationalförsamlingen förra året. Lagen reglerar medborgarnas rätt att uttrycka sig nedlåtande om olika offentliga institutioner, och har i olika versioner funnits sedan långt innan Chavez kom till makten 1998.
Förra året utökade dock nationalförsamlingen i Venezuela lagen till att gälla fler institutioner och i vissa fall utökades straffen för dessa förseelser.

Napoléon Bravo är anklagad för att offentligt ha förolämpat Högsta Domstolen, och på begäran av hans försvarsadvokater har rättegången skjutits upp fram till 24 april. Till skillnad från de andra journalister som ställts inför domstol i Venezuela har han alltså inte begått sådana brott som också finns i våra lagar: förtal, svindleri, landsförräderi osv.
Enligt Reportrar utan gränser är Bravos fall det första som anmälts i enlighet med lagen ifråga under Chavez tid vid makten.
Vi återkommer givetvis i takt med att den rättsliga undersökningen mot Napoléon Bravo fortsätter.

Pacheco och Azocar - släppta ur häktet

Beslutet att skjuta upp rättegången kommer i samma veva som två andra åklagade journalister - Ibeyise Pacheco som vi tidigare rapporterat om, samt tv-mannen Gustavo Azocar - släppts ur häkte. För Pacheco väntar dock eventuellt ytterligare en rättsprocess, anmäld av överåklagaren Didier Rojas för att i en kolumn ha påstått att kidnappning och avrättning av motståndare till Chavez hade planerats i presidentpalatset. Utredning pågår för tillfället. Sedan tidigare är Pacheco känd för att under Pedro Carmonas tillfälliga diktatur i april 2002 ha hånat Chavez medan hon i TV intervjuade de män som tillfångatagit honom. Azocar, å sin sida, stod anklagad för svindleri med offentliga medel, men förklarades oskyldig 22 mars i år.

Sedan tidigare har överåklagare Isaías Rodríguez krävt vissa förändringar i dessa lagar, då han menade att vissa delar av de är "överdrivet repressiva", och krävde att ett antal delar av lagarna skulle rivas upp p.g.a. okonstutionalitet, speciellt de som rör brottet "förolämpning".
Hitills har Högsta Domstolen i princip gått med om att förändra dessa delars utformning, men har ännu inte beslutat sig för hur de ska se ut istället.

Chavez: "var hårdhudade, inte överkänsliga"

I dagarna släppte, som vi rapporterat om tidigare, Inter-amerikanska pressassociationen (IAPA) en rapport där de hävdade att yttrandefriheten är hotad i Venezuela. Hugo Chavez förkastade rapporten, men sa samtidigt att offentliga tjänstemän bör vara "hårdhudade" och inte "överkänsliga" när det gäller angrepp från journalister. Samtidigt sa Chavez att han för egen del inte planerar att anmäla några journalister då han menade att en del journalister "vill att någon ska falla i fällan för att i efterhand kunna säga att regeringen fängslar journalister och att det är en attack mot yttrandefriheten".

Venezuelanyheter hoppas att Högsta Domstolen mildrar skrivningarna om förolämpning av offentliga institutioner och att rättssystemet fortsätter knipa åt folk som försöker undergräva den demokratiska ordningen genom förtals- och hetskampanjer. I ett land som Venezuela, där den rika oppositionen har svårt att hitta nåt att angripa regeringen för - ekonomin går utmärkt, folk gillar regeringen, tror på demokratin mer än andra latinamerikaner osv - är lögner och påhopp mot regeringen vardag. Precis som Chavez konstaterar är lögnerna som privatmedia sprider inte främst till för den venezolanska allmänheten, som för länge sedan slutat ta oppositionen på allvar, utan för väst och med det uppenbara syftet att underminera den venezolanska regeringen.

Källor:

Reportrar utan gränser
Venezuelanalysis

22 mars 2006

Lagstiftning mot förtal - tecken på diktatur?

Tänk dig följande: en journalist anklagar offentligt en person för att ha gjort något den inte gjort.
T.ex. skulle en Aftonbladetjournalist gång på gång kunna påstå att biståndsministern Carin Jämtin
har förskingrat stora summor pengar i samband med sitt arbete. Detta skulle först leda till att Jämtin
skulle kräva att Aftonbladet satte in en dementi och bad om ursäkt. Aftonbladet och journalisten ifråga
skulle då ge Jämtin fingret, och varken publicera en dementi, be om ursäkt, eller låta henne bemöta kritiken.

Nästa steg skulle bli en anmälan för förtal, och Aftonbladet skulle fällas om de hade farit med osanning för att svärta
ner en persons rykte. Säg sedan att detta skulle göras i en situation där Göran Persson gång på gång kallats "sinnessjuk", anklagats för massmord och fått en kupp utförd mot sig med stöd av utländsk makt, allt med privat media som aktiv deltagare.

Givetvis skulle rättssystemet se problemet i att förtal används som ett vapen i en kamp för att underminera den sittande regeringen och Sveriges oberoende. De inblandade journalisterna skulle dömas för förtal, kuppmakare skulle ställas inför rätta. Så långt inget konstigt - jag har bara beskrivit hur varje land måste försvara sig mot undergrävande arbete, speciellt när det understöds av en stormakt.

Venezuela: den förtryckta pressen kallar politiker "apor", "gorillor" och "bögar"


Chavez - "apan från Monigote" - för att citera venezolansk media

Venezuela har sedan 2002 stått under ständigt hot ifrån kuppmakare och USA-invasion.
Deras brott har varit att ta de första stegen mot Latinamerikas befrielse, och uppmanat
resten av kontinenten att följa efter. Inför kuppförsöket i April 2002 satsade media för fullt på
att förtala regeringen och då speciellt Chavez massivt. När 1-2 miljoner venezolaner under kuppen
omringade presidentpalatset för att få tillbaka Chavez vägrade privat media i det längsta att visa detta.
Istället sände man propagandameddelanden från den tillfällige diktatorn Pedro Carmona (arbetsgivarföreningens ordförande) som fick "Bagdad Bob" att framstå som sanningsenlig: "allt har återgått till det normala, vi har total kontroll" ljöd genom media medan lojala militärer återtog presidentpalatset under folkets jubel.

Efter kuppen har hetsen fortsatt: Chavez och hans stödjare kallas regelbundet "apor" och "gorillor"1, andra chavister har kallats "bögar" sedan de stött homosexuellas rättigheter.2 Trots allt detta har mycket få av de ansvariga för att destabilisera en demokratiskt vald regering ställts inför rätta. Under de senaste månaderna har några rättsprocesser mot personer åtalade för förtal dock satts igång. Bland dessa finns den intensivt anti-chavistiske kolumnisten Ibéyise Pacheco. Efter rättslig prövning har det konstaterats att Pacheco framfört osanna uppgifter om att en militär vid namn Bellorín ska ha förfalskat sina meriter.

Efter mycket om och men bad Pacheco om ursäkt:

“Jag beklagar djupt att Bellorín upplevde sin ära och sitt rykte påverkat, det var aldrig mitt syfte att nedsvärta honom eller utsätta honom för offentlig hets. Efter att jag har gått igenom dokumentationen som jag fått av mina advokater, och som visar Belloríns akademiska och yrkesmässiga meriter, som jag nu är övertygade om, har vår långtgående juridiska konflikt kunnat förhindras."3

Enligt venezolansk lag är straffet 6 till 30 månader i fängelse för att offentligt förtala någon, men om
man ber om ursäkt och denna mottas av den förtalade finns möjlighet till villkorligt straff, dvs utan fängelsevistelse.
Pacheco fick, sedan Bellorín accepterat ursäkten, slutligen en villkorlig dom, gentemot att hon infinner sig hos rätten var femtonde dag.
Bellorín beklagade att rättegången enligt hans mening gjorts politisk av oppositionen:

"Det är nödvändigt att göra klart att Ibeyise Pacheco har dömts för att ha förtalat mig, och inte p.g.a. regeringen eller det offentliga ministeriet. Dessutom, när en person döms är det normala att personen åker i fängelse". 4

Inter-amerikanska pressassociationen - journalisternas eller mediejättarnas representanter?

Efter att domen mot Pacheco föll har Inter-Amerikanska Pressassociationen (IAPA) gått ut med hård kritik mot den venezolanska regeringen, och anklagar i en rapport som kommer att publiceras på Onsdag och göras tillgänlig bl.a. på www.venezuelanalysis.com, Chavez regering för att undertrycka privat media. Redan igår, den 21 mars, reagerade Venezuela genom William Lara, minister för kommunikation och information,
på den hitills opublicerade rapporten genom att anklaga IAPA för att inte reprsentera journalister utan:

"Journalisternas exploatörer, som ständigt blir rika genom att exploatera venezolanska journalisters ärliga arbete...och framställer sig som journalisternas språkrör, spridandes lögner för att sätta den venezolanska demokratin och bilden av det venezolanska folket i en dålig dager."5


William Lara

Ministeriets pressrelease finns att läsa på engelska i sin helhet här:
http://www.venezuelanalysis.com/news.php?newsno=1922(skruva ner till det första strecket)

Den här bloggen har tidigare rapporterat om den enda rejäla rättsliga undersökningen av anklagelserna om brott mot de mänskliga rättigheterna som sägs förekomma i Venezuela. Det återstår att se hur omvärlden kommer reagera på oppositionens anklagelser - huruvida de kommer att bli betrodda utan noggrann undersökning av påståendena. När Venezuelas opposition samlade ihop bevis med målsättningen att fälla Chavez regering för brott mot de mänskliga rättigheterna i den internationella instans som behandlar sådana fall - Haagdomstolen - avslog domstolen efter noggrann undersökning fallet, och menade att inga omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna har begåtts i Venezuela.6

Sker övergrepp i Venezuela? Givetvis!

Givetvis sker övergrepp och övertramp i Venezuela liksom i alla andra länder i världen - inte minst i ett land som USA, eller varför inte Sverige med våra utlämnade egyptier och ihjälsparkade Osmo Vallo? Tyvärr har polisbrutalitet en lång historia i Latinamerika, som inte kommer att kunna brytas på några fåtal år, och särskilt inte under hotet från kupp eller USA-intervention. Enskilda konstaterade fall av övergrepp är givetvis allvarliga, men det är inte tillräcklig grund för att påstå att ett land är en diktatur eller systematiskt kränker de mänskliga rättigheter.

Risken är också att lösa anklagelser används för att samla internationellt stöd för att störta progressiva regeringar.
Med tanke på oppositionens tidigare påståenden, som bl.a. inkluderar att Chavez ska ha genomfört kuppen mot sig själv och att Venezuela ska ha skänkt 16 miljarder dollar till utlandet på 3 månader, bör man ta deras anklagelser med en nypa salt.
Vi återkommer självklart framöver med ytterligare information om utvecklingen.


1. http://oilwars.blogspot.com/2005/08/what-opposition-really-thinks-of-most.html
2.http://oilwars.blogspot.com/2005/05/ahora-es-de-todos.html
3. http://www.venezuelanalysis.com/news.php?newsno=1921
4. El Nacional
5. http://www.venezuelanalysis.com/news.php?newsno=1922
6. http://venezuelanyheter.blogspot.com/2006/02/oppositionens-anklagelser-inte.html

19 mars 2006

Chavez - diktator och antisemit?

Som bekant finns det starka politiska krafter i västvärlden som gång på gång försöker angripa Hugo Chavez - för att förfölja motståndare,
hetsa upp kontinenten mot USA, centralisera makt i sin hand osv.
Inte allt detta är helt utan grund - t.ex. har Venezuela en stark presidentmakt och Chavez
har genom sin enorma popularitet och kulten som skapats kring honom en möjlighet att dominera det politiska livet kraftigt.
Chavez regering har också överanvänt sin konstitutionsenliga rätt att hålla "tal till nationen", tal som sänds i alla kanaler samtidigt.

Som vi rapporterat flera gånger tidigare finns också motsatta tendenser till denna centralisering i Venezuela, med ett högt folkligt engagemang
i att förändra landet till det bättre, samt en reell maktöverföring till vanligt folk genom de nybildade lokalsamhällesråden.

Att Chavez hetsar upp de latinamerikanska folken mot USA:s grepp om kontintenten är den absolut met sanna "anklagelsen", ett beteende som den här bloggen
givetvis stödjer fullt ut. För att Latinamerika ska kunna nå utveckling krävs att man förenar sig mot den amerikanska dominansen.

Chavez - "ohämmat anti-semit"?

Det finns dock ett annat påstående som spridits med stor intensitet i USA de senaste månaderna: att Hugo Chavez skulle vara anti-semit.
Detta baserar sig på det jultal som den venezolanska presidenten höll i december.
Genom att klippa ihop ur skilda meningar i ett långt resonemang om hur världens rika minoriteter genom tiderna har samlat all makt i sina händer
och slagit ner alla upprorsmakare - "från Jesus till Bolívar" - försökte man framställa Chavez som en simpel judehatare.
Senast idag hängde Staffan Heimerson i Aftonbladet på tåget genom att hävda att Hugo Chavez "ohämmat är anti-semit".

Den mening som klipptes ihop lydde som följer: "världen har rikedomar som är till för alla människor, men några minoriteter, ättlingarna till samma människor
som korsfäste Kristus, har tagit över all världens rikedomar".
Sett isolerat låter det som en klassisk anti-semitisk kommentar, med tillhörande konspirationsteori om judarnas makt över världsekonomin.

Jesus och Bolívar - antiimperialistiska killar?

Men vad sa egentligen Chavez? Låt oss titta på det längre och oklippta sammanhanget som man saxade meningen ur:

"Världen hade något att erbjuda alla människor men det visade sig att ett fåtal minoriteter - ättlingarna till de som korsfäte Kristus, ättlingarna till de
som jagade bort Bolívar härifrån och som på ett speciellt sätt korsfäste honom i Santa Maria, där i Colombia - de tog kontrollen över världens rikedomar, en minoritet tog kontrollen över planetens guld, silvret, mineralerna, vattnet, de goda jordarna, oljan, och de har koncentrerat alla rikedomar i ett fåtals händer, mindre än 10% av världens befolkning som äger mer än hälften av världens rikedomar."1

Notera några olika saker här: för det första, så säger Chavez att det var samma minoritet som korsfäste Jesus och Bolívar.
Det är ett historiskt faktum att det var spanskättade kristna som krigade mot Bolívar, kristna som representerade den spanska kungen Ferdinand VII.
Dessa spanjorer som koloniserade Latinamerika införde förföljelser mot judar, och Bolívar enade stora delar av Latinamerika i ett befrielsekrig
mot det spanska inflytandet över kontintenten. När Bolívar tog makten försvann också den spanska religiösa inkivisitionen, som hade högt på sin agenda
att förfölja judar. Med andra ord: om Chavez skulle ha påstått att judar dödade Bolívar, hade alla venezolaner med minsta koll på historien tagit honom för en dåre.

Judarna - 10% av världens befolkning?

För det andra: i slutet av resonemanget specificerar Chavez att den lilla minoritet som dödade Jesus och Bolívar samt tagit kontrollen över världens rikedomar utgör 10% av världens invånare. Just nu finns det ungefär 15 miljoner judar i världen, av totalt 6 miljarder världsmedborgare.
Med andra ord utgör judarna 0,25% av jordens befolkning. Ganska långt ifrån de 10% som Hugo Chavez talar om, med andra ord.
Alltså: den minoritet som Chavez talar om syftar inte på någon specifik etnisk grupp, utan är ett sätt att knyta ihop de brott som
rika minoriteter har begått mot världens fattiga och dess ledare genom tiderna.
Att Hugo Chavez ser Jesus som en representant för de fattiga i deras kamp mot den tidens elit framgår t.ex. i det här citatet:

"Jesus var någon som gjorde uppror, en anti-imperialistisk kille. Han konfronterade det romerska imperiet.
[...]Kristus var en revolutionär. Han konfronterade den tidens religiösa hierarkier. Han konfronterade den tidens
ekonomiska härskare."2

Hugo Chavez må vara en man som uttrycker sig utan att alltid tänka efter i förväg - det är ett av de drag som venezolanerna
uppskattar mest - men någon anti-semit är han definitivt inte. Däremot en brinnande anti-imperialist, och de senaste osakliga
angreppen kommer definitivt inte kunna stoppa den upprorsvåg som går genom Latinamerika just nu. Liksom de romerska och
spanska imperierna kommer dagens USA-imperialism förr eller senare att tappa sitt grepp om världens folk, hur mycket de än
försöker förhindra historiens gång.

1. http://www.venezuelanalysis.com/articles.php?artno=1656
2.
Chávez, H (2005b), "Untitled Speech delivered at the Latino Pastoral Action Center in Bronx, New York City", Democracy now! [21 Januari, 2006].

18 mars 2006

Venezuela satsar 4 miljarder på lokaldemokrati

9 februari rapporterade den här bloggen att paragraferna om deltagande demokrati i Venezuelas konstitution nu börjar omsättas i praktiken.
Konstitutionen, som antogs med 72% ja-röster i en folkomröstning 1999, sätter som ett av sina huvudmål att gå ifrån en representativ till en deltagande demokrati.
Även om det tidigare gjorts försök att överföra viss makt till lokalbefolkningen och det venezolanerna nu är mer aktiva i att förändra sin egen situation än någonsin (via missionerna osv) så har inte mycket konkret makt decentraliserats. Istället har stärkt presidentmakt gått sida vid sida med att valkandidater har utsetts snarare i slutna kretsar än genom öppna möten och omröstningar av partimedlemmarna, som konstitutionen föreskriver.

I veckan konkretiserades konstitutionens tal om deltagande demokrati i ett lagförslag i nationalförsamlingen - "Speciallagen om Lokalsamhällesråd".
Alla som bor där ett råd finns har rätt att delta i dess öppna möten, där man väljer representanter, skriver budget osv.
Lokalsamhällesråden kommer att spridas över landet steg för steg och i stadsområdena kommer det gå ett råd på 400 familjer, i landsbygdsområdena ett på 20 familjer. För att ett råd ska kunna bildas krävs att åtminstone 20% av lokalsamhället deltar i det, vilket motsvarar 80/400 familjer i städerna och 4/20 på landet.


Venezuelas nya flagga vid Fuerte Tiuna.

Det finns redan 8500 lokalsamhällesråd i Venezuela, och målet är att det ska finnas 50.000 år 2007.
Meningen är att lokalsamhällesråden ska vara oberoende gentemot lokala politiker, och representera lokalbefolkningen snarare
än de politiska partiernas dominerande figurer. Lokalsamhällesråden kommer att ha en budget på ungefär 100.000 kronor var under 2006.
Totalt satsar regeringen knappt 4 miljarder kronor på att bistå lokalsamhällesråden med pengar och resurser.
Regeringen kommer också att utse representanter som kommer att arbeta tillsammans med lokalsamhällesråden och ge de tekniskt understöd.

För de som ensidigt beskriver Venezuela som ett auktoritärt och centraliserat land borde detta vara en intressant nyhet.
Verkligheten är den att en stark presidentmakt existerar sida vid sida med ett växande folkligt engagemang på basplanet,
som nu börjat omvandlas till riktig makt för befolkningen. Förhoppningsvis fortsätter Venezuela nu i den här riktningen,
mot en demokratisk socialism som bara kan bygga på folkets egna kamp och makt.

10 mars 2006

”Los trabajadores deben tomar el poder”

”Arbetarna bör ta makten”, med andra ord.
Det är en åsikt som alltmer börjar sprida sig i Venezuela, även om det fortfarande är få fabriker som är arbetarstyrda. Bland de arbetare som tagit över sina fabriker är dock kampviljan och radikaliteten stor. Representanter för ett stort antal av dessa arbetare samlades 25 Februari i närheten av Venezuelas huvudstad Caracas.

Syftet med mötet var att skapa ett manifest för en gemensam organisation, där arbetare från övertagna fabriker ska kunna utbyta erfarenheter och föra kampen vidare.
Manifestet uppmanar bl.a. den venezolanska landsorganisationen UNT:s ledning att lansera en kampanj för att ”ta över och ockupera fabriker under arbetarkontroll”, och säger att ”den bolivarianska revolutionens framtid ligger i socialism, genom övertagande av basindustrin och bankerna under arbetarnas och lokalsamhällenas kontroll”.

Det märks tydligt att arbetarna i Venezuela har fått ett starkare självförtroende under Chavez.
I en av diskussionerna på mötet sa en av representanterna, Antonio Betancourt:
”Som arbetare kan vi driva företagen, och inte bara företagen, utan samhället som helhet. Lärdomen från alla tidigare revolutioner är att vårt mål måste vara att skapa vår egen stat, en arbetarstat, eftersom överklassen har sina lakejer i staten och t.o.m. inom regeringen. Det är dom som försöker tala om för oss att det här är omöjligt, att arbetarna inte kan styra företagen. Men vi har visat att de har fel.”


Kämpande kvinnor vid Sel-Fexfabriken.

Mötet beslutade att kalla till en demonstration av och för arbetare den 14:e mars.
Demonstrationen kommer att avgå från Sel-Fexfabriken i Caracas, som just nu ockuperas av dess 240 kvinnliga arbetare, till nationalförsamlingen.
Demonstrationen kommer bl.a. kräva att Sel-Fex tas över av staten tillsammans med arbetarna, och lyfta en rad krav från andra övertagna fabriker.

Källa: www.handsoffvenezuela.org

04 mars 2006

Afrika vill ha Venezuela i säkerhetsrådet


Alpha Oumar Konare i FN.

För ett tag sedan uttryckte Venezuela sin önskan att ta över som tillfällig medlem i säkerhetsrådet mellan 2007 och 2008,
bl.a. i samband med ett möte med Afrikanska Unionens* vice-ordförande i FN nyligen.
Venezuelas önskan att nästla sig in i maktens finrum får nu stöd av Afrikanska Unionens FN-kommissions ordförande Alpha Oumar Konare, som säger att de afrikanska nationerna i FN kommer ge sitt fulla stöd för Venezuelas kandidatur till säkerhetsrådet.

Reinaldo Bolívar, venezolansk viceminister för afrikanska angelägenheter, är nöjd med Konares svar, efter ett möte mellan en venezolansk delegation och Afrikanska Unionens viceordförande Patrick Mazimhaka i Etiopien.
"Det här är väldigt viktiga nyheter, eftersom Afrikanska Unionen samlar 53 länder, av vilka 51 röstar i FN:s generalförsamling.
Vi har gjort markanta steg i vår relation till Afrikanska Unionen, som är en kompakt organisation då de beslutar om riktlinjer genom koncensus", sa Bolívar. Han betonade också att de afrikanska nationerna representerar nästan 30% av rösterna i generalförsamlingen, samt att Konare har en hög profil inom Afrikanska Unionen.

Källa: www.eluniversal.com
*Afrikanska Unionen är Afrikas motsvarighet till EU.